Något jag inte berättat är att jag börjat skriva på en bok. Något som jag faktiskt tror på och vill sätta all min tillit till. (Detta är ju dock så jag känner för alla nya projekt jag tar mig för, vilket jag gissar är själva essensen till att ett kreativt verk kan bli skapat så från grunden.) Dock så vill jag ännu inte säga vad boken handlar om eller något i detalj om hur jag tänkt mig dess uppbyggnad, den behöver bottna lite mer i mig på djupet och jag behöver ha arbetat fram några sidor innan jag skriver om den i detalj på en blogg eller liknande. Därför ska inte detta inlägg handla om boken i sig, utan om grunden till skrivande och då gällande en faktor endast. (En mycket kort resumé av mina tankar som snurrar runt i mitt huvud nu och handlar om skrivandets grunder, för annars skulle jag säkerligen kunna ha ett utlägg i längd av en kortare roman, dock i sämre skick än Murakamis då jag inte har lika mycket erfarenhet inom ämnet ännu. (Murakami skriver om skrivande i hans bok "Vad jag pratar om när jag pratar om löpning" som gavs ut förra året på svenska.))En grund till att skriva är då alltså att man har tid till sitt skapande. Detta är något som kan vara mycket svårt att få till, speciellt om man har ett heltidsarbete eller studerar vid sidan om sitt skrivande. För mig finns det sällan på världskartan att jag skulle kunna sitta i de tre-fyra-fem timmar jag vill om dagen, då jag har en hel del annat jag behöver göra. Det finns också ett annat fakutm, nämligen att även när det egentligen finns tid rent teoretiskt, så kan jag ofta inte förmå mig att utnyttja den rent praktiskt. Jag är ofta alldeles för trött och oinspirerad för att skriva något efter en skoldag eller liknande. Därav att det är högst väsentligt för mig att ibland kunna gå runt, runt, runt i lägenheten eller gå en lång promenad, gärna med musik i öronen. För mig så blir detta ett sätt att få huvudet att slappna av och jag får då endast tänka på det som kommer upp i tanken just i stunden. Jag brukar dock enda ofta försöka dagdrömma om en specifik situation eller dylikt, för att få någon slags substans i mina tankar. För mig är detta en otrolig frihet då det ofta är då jag kommer på idéer som jag sedan kan sätta i mer fysiska ordalag. Detta går precis att jämföra med det som Murakami skriver om i sin ovanstående bok, nämligen löpning. Tricket är ju i mångt och mycket nämligen detsamma, nämligen helt sätta huvudet i något betydligt mer abstrakt än alla vardagstankar som annars lunkar runt där inne. Fantastiskt! Jag ska dock ta till mig ett tips som Murakami skriver om, nämligen försöka skaffa mig några slags rutiner i mitt skrivande. Som ambition hade jag tänkt försöka börja sitta ned två timmar varje lördag och söndag, men då jag inte riktigt slagit fast någon bestämd tidpunkt under dagen ännu så får jag väl se hur det går med det. Kanske får rutinerna helt enkelt vänta lite, ungefär i sisådär en tre-fyra-fem år, då jag förmodligen har en ganska annan livssituation.
Kram!
//Emil.
ps. Läs boken! Fantastisk! ds.
