Skrivlust

Jag satt och kollade på trailers för filmer jag vill se natten till idag och kollade då en hel del även på trailers för filmer jag redan sett. Howl med James Franco som Allen Ginsberg var en av dem. Den, tillsammans med sista episoden av Angels in America som även den gick igår, har gjort att jag har fått världens skrivarsug i magen. Jag vill sitta i ett mörkt rum och knåpa ned massvis av viktiga kombinationer av ord och sedan vill jag att mina texter ska bli hittade och att jag ska få dem utgivna fast utan eget intiativ. (Bra och trovärdiga drömmar jag har, eller hur? Inte alls romantiserade, nej, nej, inte jag inte!) Jag vill sitta i en superpreppy outfit på ett litet lummigt café eller en mörk, lite halvt inrökt, bar på Söder och skriva med reservoarpenna i min Moleskine. Varför skriver jag så ofta om dessa saker? Återigen det där bildliga tänkandet, jag lovar att det är därför. Då tänker man ju liksom hur fint dessa saker är och vill därför leva upp till dem. Hade jag haft pengar hade jag uppfyllt dessa tankar bättre mer materiellt, men än så länge får jag tjata om det på bloggen. Måste dock köpa Howl snarast!

//Emil.

Skrivövning 4

Jag tänker på symboler och på verktyg. På alltifrån att kunna handskas med smärta, ångest och livet till att kunna sluta handskas med det. Jag vill vara en sådan där person som människor minns. Folk ska kunna säga "Åh, den där Emil kände jag. Emil var en person som åstadkom helt enorma grejor, jag hatar/älskade allt Emil gjorde." Man får hata eller älska mig (tror jag), bara man känner någonting. Jag vill skapa saker som berör någon, något i någon. Jag vill skapa saker som gör att folk känner igen sig och därför upplever en inre säkerhet och trygghet så att de kan lita på att i sin tur skapa egna saker. Jag vill försöka göra världen något mer gråskalig, vilket är svårt med tanke på att jag själv är så svart eller vit, on eller off. Jag tror inte att världen är ett enda stort frågetecken, snarare ett utropstecken. Eller en punkt. Knappast ett kommatecken för vi vet ju alla hur vi reagerar på saker trots att det ibland saknas bisatser.