Jag börjar känna mig lite sådär härligt Japankär igen jag. (Alltså inte för att jag någonsin inte var Japankär, men det går ju som allt annat i vågor och nu börjar mitt forna intresse för japanska subkulturer åter växa sig allt större i mig.) Jag får typ lust att gå runt och säga saker på japanska och vara allmänt sådär som man skulle kunna tänka sig att jag vore om jag vore en karaktär ur Ai Yazawas mangas. Fint! (Kolla upp Ai Yazawa om ni inte gjort det, jäkligt queert och helt fantastiskt!)
Jag önskar jag kunde japanska bättre, typ flytande. Då hade jag kunnat läsa alla fantastiska tidningar och mangas utan att tänka mig knottrig. Då hade jag kunnat skriva om queer och funktionsnedsättning och rullar och gay och trans och allt som är viktigt, men som det underbara landet där borta i öst tyvärr inte kommit särskilt långt med alls än. Jag ska byta så att jag får läsa japanska steg 3 i år, istället för samhällskunskap c. (Bra byte om ni frågar mig, trots heldryga håltimmar!) Dock så kommer jag missa lektionen imorgon då jag har hemskt trevliga saker inplanerade på eftermiddagen, fint ändå! Nästa vecka däremot, då är det Japan som gäller igen! (Anledningen till mitt återuppväckta otaku-jag (otaku betyder typ nörd på japanska) är att jag igårkväll satt vid datorn och började skrolla igenom en del yuri-manga (lesbisk manga) som jag läste när jag gick i nian/ettan och blev då helt mysvarm hela jag. Älskar verkligen japansk flatkultur! Fy fan, slår nästan bögkulturen med hästlängder.)
//エミル。
