Är inte bilden skitsnygg? Polaroid med två fingeravtryck och allt! Hej vintage. :) Min nya kamera, ni vet, det är nu jag börjar hänga i artsy-kretsar med min polaroidkamera och svåra diktbok, eller varför inte en bok om existensialismen skriven av Sartre? (Oki, för att förstöra denna vackra illusion, jag har ingen polaroidkamera, utan det är bara ett nedladdat program i min dator. Inte heller har jag en bok av Sartre, eller en diktbok, så att hänga i artsy-kretsarna där det är poppis är det nog inte tal om.)Imorgon så blir det fram med rakhyveln som gäller, och nej jag hade inte tänkt att skära mig utan jag behöver bara få bord mina äckliga ögonbryn för som det är nu så ser det ju förjäkligt ut! Ingen Jeffree Star där inte.
Jaha, vad har jag mer att gå in på idag då? Jag skulle ju kunna skriva en lång utläggning om Simone de Beauvoir eller något annat intressant, men det tror jag faktiskt att jag sparar.
Istället så tror jag faktiskt att jag tar och uppmärksammar existensialismen lite mer. Sartre var ju trots allt Beauvoirs stora kärlek. En brukar säga att Sartre är en ut av grundarna till existensialismen, men det är faktiskt helt fel. Det var Sören Kierkegaard och Friedrich Nietzshe som grundade den. Det finns självklart många andra kända personer som tänkte inom existensialismens banor redan innan Kierkegaard och Nietzshe, Kafka till exempel, men det var de första två som gav namn på detta.
Om jag kortfattat ska beskriva existensialismen så räcker det egentligen med att skriva att en människa, enligt existensialismen, är bara det den gör sig till, det vill säga allt går ut på vad vi gör, eller inte gör, för handlingar. Det finns så många olika typer av inriktingar inom detta, så jag fokuserar nu på Sartres tankar. Enligt honom, och många andra, så är vi människor inkastade i en absurd värld som vi inte kan förstå. Vi har ingen gud att vända oss till när vi behöver hjälp och vi har så mycket frihet att vi får ångest. Det är en mycket viktig del inom Sartres existensialism, vi får ångest av att ha vår fria vilja. I och med den ångest och det ansvar vi har på grund av vår frihet så finns det många människor som förnekar sin fria vilja. Det är därför så många människor vänder sig till en viss religion för det är då ett sätt att fly undan, menar Sartre. Sartre sa också att vi behöver motstånd, så kallade fakticiteter, för att kunna utöva vår frihet. Ett känt citat av honom om just detta är "Vi har aldrig varit så fria som under den tyska ockupationen.", vilket kan låta otroligt hemskt, men med det menar han då att i och med den hjärntvättning som försegick av nazisterna så var varje enskild tanke tänkt av varje människa en seger.
Jag gillar Sartres existensialism. Den ger mig hopp på något sätt. Hopp om att bara en försöker så kan en bli vis. Jo, jag tror stenhårt på det. Han var inte helt bakom flötet, den gubben! ;D
//Emil, Emm~
