Detta kanske endast är för mig, men någonstans finns det en förhoppning hos mig att någon annan där ute också ska kunna finna lite tröst i det jag har att säga nu... Det jag vill säga är nämligen att det blir bättre! Det kanske inte ser ut så nu, livet kanske är skit och allt är bara mörkgrått och ångest, men jag lovar dig att om du bara biter ihop ett tag till så blir det bättre!Varför bita ihop? frågar du dig kanske då. Varför tro att något kommer ändras när allt är så svart? Varför tro att dek ska bli bättre när det inte funkat hittills? Jo för att en dag kommer det funka! En dag kommer du ha tagit dig förbi det där mörka, svarta, djupa, hemska och kommit ut på andra sidan. En dag kommer du kunna titta tillbaka på det som var och konstatera vilken jävla orättvis skit du var tvungen att gå igenom, samtidigt som du också konstaterar att du tog dig ur skiten och att du är en jävligt stark person som faktiskt gjorde det. Du tog dig ut och tog dig vidare. Du lyckades bita ihop och det lönade sig. Är du den som gjorde det: Bra jobbat! Är du det inte: Kämpa på och sök hjälp om det skulle underlätta. Dra inte hela lasset själv utan stjälp över lite av din ångest på någon/något annat som kan ta emot det. Stjälp över det i en blogg, hos en vän, en familjemedlem eller ett träd. I en bok. Vad som helst, bara du tar dig ur skiten.
Detta säger jag inte för att verka häftig, inte för att jag tror att jag kan mer om livet än någon annan. Jag säger det inte för att leka livscoach. Jag säger det för att jag själv är väl medveten om vilken jävla skit världen kan vara, för att jag vet hur viktigt det kan kännas när någon annan varit med om samma grej och sedan faktiskt skriver ett inlägg om det. Jag har varit med om mycket skit. Att komma ut som trans och sedan försöka leva därefter, att vilja byta namn och få skägg. Att känna sig som någon annan en den som en har en vana att bli tagen för att vara. Detta är något jag tyvärr själv fått erfara en hel del. Ångest, sömnlöshet, förlorade vänner och oförstående närhet. Även om jag ännu möts av alla dessa grejer så har jag kunnat börja se ett slut på den där jävligt jobbiga långa tunneln. Jag har faktiskt på riktigt börjat förstå att det kommer bli bättre! Om ungefär ett år kommer jag skicka in papper för att byta namn (vill göra det när gymnasietiden är slut, annars kan jag egentligen göra det om två månader och två dar då jag fyller 18) och om ytterligare ett litet tag kommer jag helt kunna välja vem jag ska vara och i vilka sammanhang jag ska finnas i. Efter skoltiden är slut är du helt fri. Då kan du välja själv och då är chansen till att få det bättre större. Då handlar allt om val. Och visst kan de där valen vara jävligt jobbiga, men som en brukar säga: the things that do not kill you only makes you stronger!
Kämpa, kämpa!
//Emil.
