En väldigt bra film som lämnar en rätt så stor magklump efter sig.
De första tjugo minuterna var allt jag kunde tänka "Oj, WOW! Sådant här älskar ju jag! Denna film kommer jag lätt se en sisådär 120miljardersgånger, på ett ungefär.". Sedan gick det väl någon timme tills det jag insåg att jag inte kommer klara av att se om filmen på en ganska lång stund. Den är alldeles för hjärtskärande för det.
Filmen är ganska gammal (2001) och handlar om en framtid då människan lyckats skapa robotar som har förmågan att känna känslor. Så kallade "Meckas". Dessa robotar börjar skapas för alla möjliga endamål. Sex, substitut för biologiska barn, barnflickor, brevbärare med mera. Visst låter det ganska spännande? Jag som har ett odödligt intresse för hela cyborg-grejen också, dessa passar mig som handen i handsken.
Precis som alla andra historier med detta tema så spelar den här filmen mycket med ens etiska uppfattning om skapandet av artificiell intelligens. Är det okej att göra robotar som människosubstitut? Är det etiskt försvarbart egentligen? Det fina med berättelser av det här slaget är inte bara det faktum att det får en att tänka till i långa stunder efteråt utan det är också att man ser hur enkelt det faktiskt är att via vetenskapen skapa stora problem. Det börjar kanske oskyldigt med en väldigt avancerad leksaksnallebjörn, men kommer sedan att utvecklas till en människokopia. Obehagligt. Obehagligt men väldigt, väldigt spännande. GAAAAH, vad jag längtar efter premiären av "Äkta Människor" på SVT om en vecka!!!
