söndag 7 augusti 2011

Parfymer

t Dofter är något mycket personligt som säger lika mycket om bäraren som kläder eller vad som helst annat som utgår ifrån ett personligt val. Jag har försökt att hitta en bra doft för mig själv i typ över ett halvår nu, länge har jag också varit inne på märket Demeter's och då deras blåbärsdoft. När jag fick reda på att USA-resan var bokad så tänkte jag att det var helt perfekt, då skulle jag kunna köpa min parfym som jag var helt övertygad om skulle passa mig. Det blev dock betydligt mer komplicerat än vad som var tanken när jag väl var där... Parfymen fanns seriöst ingenstans och jag började mer och mer ge upp på att någonsin hitta en doft som var mig värdig. Jag luktade på lite alla möjliga olika sorters dofter, mestadels herrdofter då. Dock var det typ ingen som föll mig i smaken (eller i lukten då snarare). Men så tillslut! I tax-free;n i Chicago så hittade jag det jag sökte, nämligen en Ralph Lauren, deras nya nummer 3 för män. Det töntiga och roliga i det hela är att jag hittade den nästan endast genom reklamen, för det var liksom mest för att den var så preppy och fin (och modebög;ig!) som jag ville lukta på dofterna. Det känns lite kul att ha något nytt också för hittills så är det ju inte så jättemånga som har den så vitt som jag vet så då blir förhoppningsvis doften verkligen en del av mig också. Det är ju liksom det som det hela går ut på, i grund och botten. Jag vill inte lukta något Chanel No; 5 eller CK One, jag vill vara något som alla som träffar mig omedvetet kommer förknippa med mig eftersom att ingen annan de känner luktar samma sak. Jag tycker faktiskt jag lyckats ganska bra med den grejen nu, high score för det!

//Emil.

ps. En liten historia om det där med parfymer, kanske jävligt tråkigt att läsa, men som tur var ganska roande att skriva ändå! ds.

Lite sköna modecitat:

"A man should look as if he had bought his clothes with intelligence, put them on with care, and then forgotten all about them." Hardy Amies in ABC Of Men's Fashion

"To achieve the nonchalance that is absolutely necessary for a man, one article at least must not match." Hardy Amies in ABC Of Men's Fashion

"I dress for the image. Not for myself, not for the public, not for fashion, not for men." Marlene Dietrich

"About half my designs are controlled fantasy, 15 percent are total madness and the rest are bread-and-butter designs." Manolo Blahnik

"I don't design clothes. I design dreams." Ralph Lauren

"People have told me about organized crime in the fashion industry, but I can't talk about that. I'm looking to stay alive." Calvin Klein

Skolångesten...

Bilden till synes så är det faktiskt (tyvärr) varken tidningen OP eller trans jag ska skriva om, utan något så tråkigt som skolan. Ju mer tiden går ju mer börjar skolångesten komma krypandes. Om mindre än två veckor är jag återigen fast på Warfvinges väg 28 och sitter och gruvar mig för att behöva sitta i skolbänken. Ni som känner mig IRL eller följt min blogg ett tag vet säkert att jag inte har något problem med att lära mig saker, det är liksom inte den delen som är jobbigt. Nej, det som grämer mig lite är liksom det faktum att jag behöver gå i en klass och överlag gå i gymnasiet, det är liksom inte min grej. Jag tror att skolan egentligen kanske inte är någons grej, men vissa är bara bättre på att lura sig själva än andra. Jag gillar inte skolan för i klassammanhang så känner jag mig alltid mer eller mindre malplacerad och jag tror att för att jag ska känna mig som hemma i en sådan miljö krävs det typ att det antingen är på ett universitet/högskola där jag läser det jag verkligen vill läsa (då hamnar man ju liksom automatiskt med folk man har saker gemensamt med, något jag ser som mycket positivt), eller att gymnasiet heter typ Dalton's och alla är mer eller mindre supergay typ. Tycker ni inte att jag har i princip noll krav? Skämt åsido.


Nej, men alltså seriöst så känner jag mer och mer hur jobbig skolan blir. Alla säger att tvåan på gymnasiet är det värsta året och förhoppningsvis så ligger det något i det. (Jag är ganska så övertygad om att det gör det eftersom både tvåan i lågstadiet och åttan varit de värsta skolåren hittills typ. Plus gymnasiet.) I ettan är liksom allting nytt, men i tvåan blir det tradigt och jobbigt och bökigt och ångest. I trean kanske man förhoppningsvis kan må lite bättre och känna att livet flyter på lite mer eftersom man då ser ett slut på helvetet. Om mindre än tio månader är jag fri, tio månader är ju ingenting!


Jag önskar dock ändå att jag gick i en skola där alla var typ 25+. Typ alla av mina vänner/dem jag trivs att hänga med är ju i den åldern (med undantag för typ två-tre personer) så det skulle nog kännas betydligt mer naturligt för mig. Ser jag till dem jag pratar med på typ Qruiser och liknande så är ju alla runt sina trettio, så är det ju bara. (Sedan kanske inte Qruiser är det allra mest seriösa att komma med, but still...)


Jag ska sitta och fila lite på några strategier för att skolan ska bli bättre i år, så kanske kommer de upp iform av någon liten lista här på bloggen sedan.


//Emil.
 
Copyright © sweet mutant alternative. All rights reserved.
Blogger template created by Templates Block | Start My Salary
Designed by Santhosh