På torsdag så ska jag verkligen göra slag i saken. Då ska jag bege mig till närmsta musikaffär och så ska jag fråga om jag får provspela lite på deras ukuleles. Om allting sedan funkar som det ska så ska jag kolla runt på stan nu i helgen så att jag kan införskaffa mig ett sådant instrument snarast. Jag vill göra slag i saken och faktiskt lära mig ett instrument. Jag vill sprudla av kreativitet, självsäkerhet och uppfinningsrikedom. Jag vill kunna skita i betygen i skolan, utan att bara säga det men sedan ångest:a efteråt. Jag vill sluta titta mig i spegeln och se fyra hjul och istället se miljontals med önskningar, drömmar, hjärnceller och peppighet. Jag vill ta tag i saken och beställa tid hos en logoped. Sådant är betydligt viktigare än skolan, sådant är ju för fasiken sånt som går under begreppet livet och det är alldeles för korkat för att ställa något som det på hyllan. Jag vill i framtiden ha möjlighet att börja poetry slamma. Jag har gått runt och drömt om det i hemlighet sedan typ ett år tillbaka, men idiotiska saker så som att jag pratar något otydligare än vad som enligt normen anses "normalt" har fått mig att mer eller mindre tänka bortom det. Detsamma gäller tankarna kring ukulelespelandet. Jag vet hur mycket jobb det var att spela blockflöjt som yngre så jag ville inte utmana ödet (det vill säga göra mig själv deprimerad) och utsätta mig för det igen. Dock så fick jag för någon månad den fantastiska tanken att det är ju faktiskt inte jag som ska skita i att införskaffa mig en ukulele om det är något jag verkligen vill göra. Allt går att lösa! (Det är ju fan vad jag tjatat om sedan den dagen jag började prata.) Vill jag spela ukulele ska jag spela ukulele, det är väl bara att ta någon/några Red Bull och vodka-shottar innan så att energinivån är på topp och musklerna pallar med. Jag vill aldrig ta orden i min mun som säger att "Min hjärna går i hundraåttio, men min kropp går i halvfart." för min kropp går fan inte i halvfart, den går i helfart bara det att helfarten är à la Emm och inte à la Arnold Schwarzenegger. Snart är det november och då ska jag skriva så det ryker om det. Sedan är det december och då ska jag lära mig spela jullåtar på min då nya, fantastiskt fina ukulele. Sedan, när vi når 2012, så ska jag ta studenten, komma in på Biskops Arnö, våga stå på en scen och våga tvinga folk att sätta sig ned på stolar. Kan inte jag resa mig så får väl de sätta på sig, vad har man annars rumpor och lår till? Peppt Emil, peppt som fan nu!
//Emil.
