I psykologin som ska vi nu göra ett grupparbete om normer och normbrytande. Nu kanske ni tror att jag sitter här och är helt överlycklig, men så är tyvärr inte fallet. Istället är jag faktiskt ganska förbannad!
Varför är jag då så upprörd, kan en ju undra? Jo, för att uppgiften är så dum på typ hundra olika plan. Den går ut på att vi i grupper om tre till fyra ska undersöka en norm som vi ofta stöter på, iakta allt som rör normen och sedan bryta den och slutligen filma av de reaktioner vi får på vårt normbrytande. För det första undrar jag då om en överhuvudtaget får filma folk utan deras godkännande bara sådär? Borde verkligen undervisningen uppmuntra till det? För det andra så känns det som att i och med en annan del i uppgiften är att vi ska undersöka skillnader i reaktioner utifrån kön, etnicitet, ålder, med mera, så kan det hända en del dumheter. Normbrytande kan ju väcka starkt obehag, då framförallt för normbrytaren kanske. Det värsta med den här uppgiften är att den ska vara kul och lättsam, ingen har ens tagit upp den negativa inverkan som normer har på människors liv. Folk begår ju självmord på grund av normer dagligen typ. Nej, jag blir verkligen illa berörd när jag tänker på detta, jag ska nog mejla min lärare och förklara att jag inte vill vara delaktig i något som inte ens kan problematisera normer som sådant ens lite. Det känns som om den här uppgiften inte alls lämpar sig till normbrytare. Sådana som jag, som knappt kan gå utanför dörren utan att bli stirrade på bara för att en går mot normen, blev helt plötsligt osynliga.
Detta inlägg blev bara en kort, kort resumé av all den irritation jag känner för det nya projektet inom psykologi. Ville bara få ur mig skiten och typ få känslan av att någon som kanske läser det här håller med lite om att detta är skit.
//Emil
ps. Minns nu samtalen om normbrytande jag var på i början av förra sommaren. Ah, ljuva minnen! ds.
Jag har flyttat!
10 år sedan
