Hej regn. Hej mys. Skolmys. Skolmys kan vara det bästa myset. Ni vet, när en sitter i skolan på en jättelång lektion i keps och hoodie och vädret är lagomtaskigt utomhus, så det finns liksom ingenting annat som en vet att en längtar till heller. Allt är sådär lagom mysigt, till och med det vita nagellacket, även om det kanske borde varit blåsvart för att gå helt i ton med allt det andra.
Antingen så är jag en emo person eller så är jag bara allmänt konstig för jag typ älskar deppiga "scener". Speciellt om det borde vara superglatt men något liksom gick fel. Jag menar inte att jag gillar situationer/scener där personer är ledsna, men när själva omgivningen är lite sorglig så blir jag typ automatiskt gladare själv... Jag ska ge er ett exempel:
Tänk er att ni är i ett jättefint stort hus (en skola till exempel, bara för att jag sitter i en skola nu) och allt borde bara posetivt. Dock så är så inte fallet. Istället så går allt i gråa toner och regnet öser ned utanför fönstren. Du själv är absolut inte nedstämd, utan du typ sitter och funderar. Du tittar ut genom fönstret och ser hur små mikromänniskor (du sitter på en hög våning) springer förbi och försöker komma undan regnet och du tänker hur det vore om du helt plötsligt såg dig själv springa därnere. Oki, denna tanke är väldigt romantiserad och om jag skulle läsa om det lilla jag skrivit nu så skulle jag skratta ihjäl mig och sedan inte posta detta inlägg, men nu läser jag inte igenom det för jag vill på något sätt få ut den tanken ändå. Det är ju först när det finns i cyberspejs som det blir på riktigt, eller vad säger ni? ;)
Om en timme och fem minuter så slutar jag. Då ska jag och apan Kisch bege oss till närmaste Wayne's och sitta där och göra invärtes beundran. (Säger en så? Det var egentligen en quote av apan.) Låter inte det helt fantastiskt? Jag tror på den idén stenhårt!
Jaha, vad ska jag göra det resterande 61 minutrarna av lektionen? Jag skulle ju kunna börja skriva på uppsattsen, det är ju liksom det som är tanken, men jag håller ännu på att så fröet i mitt huvud så att jag bara kan få ner det på pränt sedan. Det verkar ändå gro på ganska bra, så det är ingen större fara. :) Jag ska skriva om olika synsätt på kvinnor i olika religioner.
Jag avslutar detta inlägg med några djupa ord: Livet är jäkligt random!
Mer om det i ett annat inlägg.
Puss!
//Emil, Emm.
Antingen så är jag en emo person eller så är jag bara allmänt konstig för jag typ älskar deppiga "scener". Speciellt om det borde vara superglatt men något liksom gick fel. Jag menar inte att jag gillar situationer/scener där personer är ledsna, men när själva omgivningen är lite sorglig så blir jag typ automatiskt gladare själv... Jag ska ge er ett exempel:
Tänk er att ni är i ett jättefint stort hus (en skola till exempel, bara för att jag sitter i en skola nu) och allt borde bara posetivt. Dock så är så inte fallet. Istället så går allt i gråa toner och regnet öser ned utanför fönstren. Du själv är absolut inte nedstämd, utan du typ sitter och funderar. Du tittar ut genom fönstret och ser hur små mikromänniskor (du sitter på en hög våning) springer förbi och försöker komma undan regnet och du tänker hur det vore om du helt plötsligt såg dig själv springa därnere. Oki, denna tanke är väldigt romantiserad och om jag skulle läsa om det lilla jag skrivit nu så skulle jag skratta ihjäl mig och sedan inte posta detta inlägg, men nu läser jag inte igenom det för jag vill på något sätt få ut den tanken ändå. Det är ju först när det finns i cyberspejs som det blir på riktigt, eller vad säger ni? ;)
Om en timme och fem minuter så slutar jag. Då ska jag och apan Kisch bege oss till närmaste Wayne's och sitta där och göra invärtes beundran. (Säger en så? Det var egentligen en quote av apan.) Låter inte det helt fantastiskt? Jag tror på den idén stenhårt!
Jaha, vad ska jag göra det resterande 61 minutrarna av lektionen? Jag skulle ju kunna börja skriva på uppsattsen, det är ju liksom det som är tanken, men jag håller ännu på att så fröet i mitt huvud så att jag bara kan få ner det på pränt sedan. Det verkar ändå gro på ganska bra, så det är ingen större fara. :) Jag ska skriva om olika synsätt på kvinnor i olika religioner.
Jag avslutar detta inlägg med några djupa ord: Livet är jäkligt random!
Mer om det i ett annat inlägg.
Puss!
//Emil, Emm.
