Ny pippi-hood! (Divided, Herr.)

Nå Tobbe, vad tycks? ;)

Min kropp.

Min fysiska kropp har varit med om mycket. Den har använts av min hjärna i otroligt många olika sammanhang och därför finns det vissa spår på den som visar på erfarenheter jag har samlat på mig.



Jag läste typ om precis det här igår i boken "Om Genus" (mycket snack om den nu, jag vet) av Raewyn Connell. Eller inte precis om detta, men nästan. (I boken handlade det mera om könsskillnader på olika fysiska kroppar och vilka av dem som samhället skapat.) Detta fick mig att börja tänka på min egen kropp och hur jag har satt spår i den på olika sätt.



Först har vi ju alla självklara saker: operationsärr, olika frisyrer på håret, målade naglar som är klippta i en viss form, en oäkta färg på håret, tre hål i öronen och så vidare. Sedan så har vi ju alla de där sakerna som kanske inte är lika självklara. Som en behöver titta närmare på för att lägga märke till. Till exempel färgen på resten av mitt hår på kroppen. Håret på benen, håret under armarna, ögonbrynshåret - allt är betydligt mörkare nu än vad det var tidigare och det är högst troligt att det är självförvållat eftersom jag förut rakade alla de tre ställena. Det säger mycket om mig, på sitt sätt. Det berättar om en förändring. Förändring i ideal, förändring i umgänge kanske. Förändring helt enkelt. Tittar en närmare på mina händer så ser den som är en duktig iaktagare att de är fulla av små, små vita prickar. Det är små ärr som är ifrån alla de nålar och kanyler som jag fått som yngre de gånger jag legat inne. Kanske säger det inte lika mycket om mig, men de berättar ju ändå en bakgrund.

Små vita sträck på vänsterhanden, vid tummen ungefär, berättar om hur fruktansvärt tråkigt jag hade på vissa lektioner i högstadiet. Den trisstessen och den ångesten jag led av. Jag vill inte påstå att jag kommer ihåg hur det kändes, för det gör jag inte, men jag kan tydligt minnas hur det kändes att rita på handen med blyerts timme efter timme. (Och nej, det var inte ett särskilt destruktivt beteende, jag gjorde aldrig illa mig själv.)

Kroppen har varit med om mycket, vi använder ju den varenda dag. Därför måste vi vara rädda om vår kropp. I mitt fall betyder det att jag ska värna om den och hitta de saker som jag tycker om med den och inte de saker jag tycker är mindre bra. När en ser sig i spegeln så ska en försöka att endast tänka positiva tankar.

Det är min kropp och den är bara min så det är jag som måste få bestämma vad jag vill utsätta den för och inte. Vill jag ha beröring eller vill jag det inte? Vill jag göra sjukgymnastik eller vill jag det inte? Min kropp mår bäst när allt innuti mår bra. När jag är lycklig och känner mig omtyckt. Helt enkelt de dagar då allt är som det ska vara. Min kropp mår bra när jag använder den som en omålad tavla och pyntar den med allt som jag finner fint. När jag passar upp på den och smyckar den. När jag gör den vacker helt enkelt.

Därför är det för mig viktigt med kläder och accessoarer. Smycken, hattar, kepsar och slipsar. Skjortor, chinos, T-shirts och jeans. Hoodies, jackor, converse och kängor. Tatueringar och percings. Allt är viktigt.
Allt är viktigt för det är min kropp det gäller.

//Emil.

Lyckopeng.

Idag kommer det bli en bra dag. Jag är helt övertygad! Det kommer sig nämligen så att jag idag hittade en lyckopeng precis när jag kommit till skolan och även om jag inte tror på skrock så måste ju alla positiva grejor stämma, eller hur?! Hursomhelst så ligger min lyckopeng nu i tryckt förvar i min högra sko, så att alla steg jag tar idag tar mig på rätt väg genom livet. Bra start!

//Emil.