Min dag på prosa~

Klockan var kvart över sex när Emil väcktes. Hen gick upp, klädde sig och åt. Snön föll ned utanför fönstret. Ännu ej april.

Ute var det precis så kallt som hen fruktat. Vinden bet i kinderna och där snön var som värst blev ögonen kalla. Inte en februaridag till, tänkte Emil när hen gick mot tunnelbanan.

På morgonen var allt som i ett töcken. Lektionerna förflöt stilla och sakta men säkert närmade sig tiden som på schemat betraktades som lunch. Utfodring av trötta och skrikiga elever. Femton kilo oskalad potatis, två ton suspekt löksås, lite biffar av diverse slag och fyra sorters sallad. Allt drängt i lingon och nersköljt med lättmjölk. Kanske ingen Operakällan.

Efter lunch var det dags för romantiken och timmen förflöt snabbt. Sedan endast en lektion kvar innan helgen officiellt gjorde entré.

Så fort klockorna ringde ut sprang Emil till Stadsbiblioteket för att hämta ut den efterlängtade boken "Isak och Billy". Allt kändes vitt och ljust och vackert, trots den bitande kylan. På tunnelbanan var vetskapen om väskans innehåll som en förtidigt fådd julklapp, en vill bara öppna den med ens, men måste vänta länge, länge innan det var dags.

En tunnelbanestation senare och det var dags att stiga av. Utanpå var världen smutsig och kall, men inuti så sken en sol i alla röda nyanser. In på hyrbutiken och hyra två titlar denna gång. Koder knappras in och filmerna blir henoms för en vecka. Nu hem till anime med pojkar som hjärta äldre män. Romantiskt, roligt, tragedi och sött.

Middag iform av potatis och god sås, svartvinbärsgelé på det också. Samt ett glas mjölk, 3% fett denna gång vilket betyder att hen äntligen fick i sig något drickbart. Mums!

Men innan middagen det allra, allra viktigaste: läsa två i samma bok, samtidigt. Om Isak och Billy och deras komplicerade tvåsamhet. Än bara 30 sidor in i boken, men än helt fantastisk. Fint att läsa två och bläddra i samma takt. Ibland stanna till och läsa om och diskutera. Diskutera fram och tillbaka över meningar och synonymer. Fint, väldigt, väldigt fint.

Nu - snart film!
//Emil.

äntligen är den vår för fyra veckor! Nu vill en bara läsa!

Sport.

Hade jag inte varit funktionshindrad så hade jag sportat. Jag hade utmanat min fysiska kropp och genom det kanske blivit ännu starkare psykiskt. Jag hade tränat och tränat och tränat och ständigt blivit starkare och bättre. Detta hade gett mig självförtroende och en gemenskap. Jag hade ständigt haft snygga kläder (tänk American Apparel, fast inte från den kedjan i och med hur de behandlar sina arbetare) och ätit bars och druckit vitamindryck. Jag hade varit som Paulie Bleeker i filmen Juno, lika töntigt underbar. Jag hade druckit vatten ur kranar och varit härligt muskulös. Min mage hade varit prydd av ett six-pack (ej öl) och jag hade varit världens smidigaste. (Jag hade också haft värsta romansen med något härlig sport-homo, men det är en helt annan historia.)

Det är spännande det där med sport. Det blir nästan lite sekt-liknande, väldigt mycket vi mot dem. Sport är någonting en aktivt blir tvungen att ta ställning på utifrån kön, funktionsskillnad, livsåskådning, med mera.

Detta skulle gå att skriva en hur lång utredning på som helst, men just nu tror jag att jag lämnar detta spännande ämne och istället ägnar mig åt betydligt mer intressanta saker.

Puss!
//Emil.

ps. En behöver inte sporta, en kan ju bära kläderna, äta bars och dricka vatten i alla fall. ds.