Never ending story~

Jag är olyckligt kär och problemet är jag det skulle vara en olycklig kärlek även om de jag var kär i var förälskade i mig tillbaka. Jag har nämligen insett att det inte kommer fungera på något annat sätt än som ganska ytliga vänner, eller det är så jag känner nu i alla fall. Kanske är det en anledning till att det blev så jobbigt igår, jag trodde liksom någonstans att det skulle kunna bli något, men sedan så slog det mig att det inte kommer funka. (Varför det slog mig just igår kan jag faktiskt inte svara på.)

Nu känner jag bara att jag vill träffa massvis av nya, fina, gärna över 25. (Okej, 24 då.) Jag vill bli småförälskad och kåt igen, men denna gången ska det utvecklas lyckligt.

//Emil.

Alldeles, alldeles nedtrampad.

Igår så kände jag mig ungefär som den här lilla krabaten. Alldeles förstörd med andra ord.

Därav att jag blev hemma från skolan idag, det finns ju ingen mening med att dra sig dit när man mått så illa och haft en sådan huvudvärk som jag hade pågrund av massvis av jobbigt. Då är det bättre att bara ta en tidig helg (studiedagar imorgon och på fredag) och bara ta hand om dig själv.

Idag känns det bättre. Kanske överlever jag gymnasiet, trots allt...

//Emil.

Att ta en bok.

Att ta en bok. Hur gör en då? Nu tar vi den, nu tar vi den, nu tar vi boken! Skrivs det fyllevisor om böcker? Att "ta" någonting låter för mig negativt, som att ta medicin ungefär...

Det finns ju tusen olika typer av böcker. Precis som det finns tusen olika sorters mediciner. Böckers kanske största funktion, i alla fall vad jag tycker, är ju att få folk att må bra. Må bra genom lärande till exempel. (Läroböcker och så vidare.) Dock så kan det ju vara väldigt jobbigt att ta medicin och det gäller ju även böcker. I mitt fall, till exempel, så är historiska böcker väldigt jobbiga att ta (sig igenom). Jag tycker liksom att de smakar ganska illa och i och med att de till 98% handlar om hemskheter så har de böckerna en vana att lämna en dålig eftersmak. Historiska böcker är dock en helt annan sak. De är mer lättillgängliga för mig och har en mer positiv eftersmak än läroböckerna. Läroböckerna vill en mest bara glömma att en tagit...

Ibland så känner jag mig lite som en expert både på medicin- och bokområdet. Jag har läst en hel del i mitt liv hittills och kommer högst troligt att fortsätta med det livet ut. Vad gäller medicinerna så är det väl samma sak, egentligen...

De flesta böcker är nog dock för mig som Karlsson på takets kuckelimuckmedicin. Det vill säga goda och alldeles, alldeles underbara (som Askungen skulle sagt). Kanske är böcker precis som kuckelimuckmedicinen den allra bästa formen av bot ändå? För av att lära mår en ju bra och vad är väl en bättre medicin än det? Kanske borde även jag ha en Lillebror, så som Karlsson har, som ger mig medicin när jag är dålig? Men istället för att springa till närmsta godisbutik och köpa massvis av olika sorters godis så kan den springa till närmsta bokhylla och blanda ihop en bra mix.

Kanske är det det jag borde göra... Skriva massvis av texter och blanda ihop dem. Kanske blir det som en hemmagjord medicin: Emils kuckelimuchmedicin. Eller en bok... Och så får någon annan ta min bok...

Att ta en bok.

av emil