Inget Pride för mig idag, så mer om just det imorgon. Jag har nämligen haft fullt upp med att skola in ny assistent (ni som är brukare och läser detta fattar nog vad jag menar med att det tar på krafterna) och göra massa annat. En del har jag faktiskt hunnit med, som att låna boken Kräklek av Åsa Ericsdotter på Stadsbiblioteket och dricka en melonmilkshake, så dagen har hittills varit mycket bra.

Just nu är det dock lite mindre bra, jag har typ yttepytte lite ångest i miniformat. Det går över, det vet jag, men det är ändå jävligt jobbigt. Jag känner mig liksom otillräcklig, otillräcklig för min ålder och för mig själv. Kanske är det just sådant här som en ska undvika att skriva på sin blogg, men wtf, jag orkar inte bete mig som en annan förståndig! Det känns liksom som att jag är för tillbakadragen och tråkig, att det är därför jag inte har 150000personer kring mig hela tiden. Hur mycket jag än försöker så gillar jag liksom inte riktigt sammanhang där det är hög volym och många människor, det är inte kul. Jag får bara ångest och blir frustrerad av det, om inte under så efteråt. (Självklart finns det vissa undantag, känner bara att jag måste påpeka det.) Jag vill helst av allt bara sitta vid ett bord med ett gäng riktigt fina personer och prata om allt möjligt, typ livet, politik, skrivande, böcker, med mera. Jag föredrar det framför i princip allt annat. Det är dock inte riktigt okej att känna så, känns det som. Du måste liksom hela tiden vara on och aktiv, speciellt eftersom du bara är 17, känns det som att alla tycker. Folk fattar inte hur jobbigt jag tycker det är att göra de saker som för så många andra bara är roligt och självklart. Jag vill ha paus från folket.

//En ledsen Emil.