Tamatonari

Jag har öppnat ett litet bageri vid namn "tamatonari" det vill säga "ägg-granne" på japanska, ballt! Nu kommer jag inte längre ha något liv... Oops!

Lite bitter sådär

Idag är det fullt upp. Jag har redan från början haft som avsikt att inte skriva om förmycket saker som rör mitt funktionshinder på den här bloggen, då jag tänker mig att huruvida mina ben fungerar eller inte inte är så väldans intressant. Dock gör jag nu ett litet undantag...

Jag blir så väldans irriterad på att jag aldrig får till en vettig uterulle! Alltså den manuella funkar ju bra (den som min ass kör), men det vore ju faktiskt ganska soft att någongång ha en elrulle som funkar så att jag kan köra själv även utanför plugget och hemmet. Det har typ gått månader, månader och åter månader sedan jag började med projektet pröva ut ny permo (Permobil är ett märke på elrullar för utomhusbruk) med sits och igår fick jag äntligen hem skiten, men den SUGER!!! För det första kör den aplångsamt, för det andra sitter jag ganska dåligt, för det tredje bör jag använda något jäkla bälte som förstör hela helhetsintrycket av mina kläder och mig som sådan och för det fjärde är den bara fel, fel, fel!!! FEL!!! Det värsta av allt är nog ändå att jag sa att den var bra när jag testade den, men nu såhär i efterhand känns den värdelös. Det kostar staten massvis av pengar att ge ut fel hjälpmedel, för skiten hade säkert kunnat bli rätt om det gjorts annorlunda. Aja, what the fuck, orkar inte älta skiten mera.

Idag ska jag vara vuxen for real, for real och ringa personer och kalla på intervju och grejor. Första gången jag gör allting själv, men nu ska det prövas nya metoder. Hej, hopp i gallopp! Önska mig lycka till~
//Emil.

ps. Sedan ska jag pilla vidare på min iPhone4, min stora kärlek! ds.