Nörden har ingen lag~
Du finns inte för mig mera. Du är borta ur mitt liv. Jag behöver inte dig och du har tydligt visat att du inte behöver mig, så då är det lika bra att skita i det. Vi finns inte för varandra, jag har nämligen rivit sönder dig och klistrat in dig i min dagbok. Jag är inte ensam utan dig, för jag vet att det någonstans där ute finns flera som kommer att finnas i mitt liv någongång i framtiden. Du däremot kommer alltid gå ensam, för det är så du gör. Tyvärr.
Det blev ingen skola för mig idag för jag kunde inte somna igår på grund av en ångestattack. Jag orkar inte med detta längre! Idag så var det ju introduktion till fyra nya kurser, så dumt att inte vara där då. Varför kan jag inte bara få chilla lite? Jag är säker på att ångesten har varit på väg en längre tid, men att jag tryckt bort den. Jag har ju inte varit den gladaste i världen på ett bra tag liksom, så då är det ju inte så konstigt om en ångestattack kommer på besök liksom... Det har varit alldeles för mycket på sistone. Nya assistent-grejs, idioter till människor som borde kunna beté sig för att de på pappret faktiskt är vuxna, start av skola där schemat är uselt och där det finns mycket som jag inte riktigt trivs med och massa andra saker som ligger och ruvar som jag får lämna till min dagbok. Det är så uselt att få ångest för det blir ju bara värre ju mer en tänker på det. Alltså till exempel som igår: då skulle jag gå och göra mig i ordning för att somna, men blir asledsen istället. Jag går då och lägger mig ändå, för jag tänker att klockan är så mycket och jag måste verkligen sova för att orka upp dagen där på. Det går förstås åt helvete, så jag ligger istället i min säng och gråter hur länge som helst. Så jävla värdelöst! Då blir jag ju liksom ännu mer stressad och tänker att jag måste verkligen sova nu för annars är jag körd imorgon. Det blir liksom en asond cirkel. Tillslut sa i alla fall min fina pappa att jag ska vara hemma idag och att han sjukanmäler mig. Smart! Så så blev det. Och nu sitter jag här, hungrig som en varg för jag har ännu inte ätit något. Slut är jag också, men ångesten verkar inte ligga och ruva i mig.
