Som ni kanske vet så har jag börjat fota mer och mer på sistone. Det är som om jag helt plötsligt (äntligen!) får en chans att uttrycka mig i bilder vilket jag tycker är både inspirerande och lärorikt. Idag så tog jag den här bilden när jag stod i tunnelbanetrappen och väntade på ett intervjuoffer som sökt till att bli min dagassistent (regnet öste och jag hade givetvis glömt regnjackan hemma). Det kan vara ganska otydligt kanske, men bilden är hur som helst en inzoomning på en balkong på St. Eriksplan. På balkongen sitter det två stolar och ett bord och det såg nästan lite ut som om två personer bara rest sig upp för att gå på toaletten eller något. (Kanske var det precis så det var också, vem vet.) Jag fick en sådan lust att sätta mig på balkongen och sedan transportera mig till typ San Francisco eller New York och sitta där på den där balkongen och dricka en melonmilkshake och titta på folk. Kanske skulle jag inte ens vilja ha någon på stolen mittemot utan bara ha min Moleskine som enda sällskap. När man ser delar ur Stockholm på bilder med fina kameralinser så ser den här staden faktiskt ganska sympatisk ut, men så fort man kommer ut på gatorna i Vasastan eller på Kungsholmen så blir man genast besviken. Stockholmsidyllen gör sig bättre i teorin, för i praktiken är det bara en sketen huvudstad i Sverige, en huvudstad i landet där allt allt är lagom och där det därför inte alls är särkilt högt i tak. Usch!
//Emil.
ps. Idag är det sista Angels in America-avsnittet, fantastiskt och så, så sorgligt! ds.
