Emil Emm som passerar

Det börjar bli mer och mer vardag för mig att passera nu. Idag var det återigen en vuxen person som helt tog förgivet att jag var en snubbe och jag blev en en gång alldeles varm i kroppen. Det känns som om livet blir lite lättare att leva när folks syn på mitt kön blir mer överrensstämmande med den jag själv identifierar mig som att vara. Om några år kommer det bli ännu bättre då jag då kommer ha en början till en tonårsmusche! Fantastiskt!

Igårnatt slog det mig mer och mer hur jag inte identifierar mig med den där bruden som folk ibland snackar om när de snackar om mig. Pronomenet hon om mig blir ju lite som att ljuga. Jag är inte en hon och att snacka om tjejen Emm går inte. Personen Emm finns och Emm är ett smeknamn på Emil. (Em blir fel i uttalet för då blir E:et en hårt som i Emil så en dubbelkonsonant blir nödvändig i skrift.)

Som det känns nu så kan jag inte riktigt vänta på att få heta Emil även på ID:t. Min plan och tanke är ju att vänta med namnbytet tills då jag blir 19, men nu börjar jag bli otålig. Jag vill känna att alla behöver tolka mig som den jag är, att alla måste säga rätt namn för att något annat namn är fel till och med på pappret. Men jag ska i alla fall ha tålamod. Jag ska visa för alla att detta är på riktigt och att detta är väl genomtänkt. Så länge jag ändrar det precis efter studenten så är allt finnemang för mitt enda krav är att jag inte ska börja leva ett riktigt liv (det vill säga något utanför gymnasiet) med ett felaktigt namn. Jag bör ju börja ett arbete eller en utbildning med rätt namn på pappret, något annat vore ljug.

Men ibland känner jag mig i alla fall bara så liten...
//Emil.

ps. Jag vet ju innerst inne också att det bara vore problematiskt att byta namn innan jag gått ut gymnasiet eftersom att jag då skulle behöva komma ut för allt och alla och jag orkar inte den grejen just nu. Inte med all fobi. ds.