Kön är som godis, en ska ta det en gillar och lämna resten.Fråga mig inte hur jag kom att tänka på det. Kanske är det för att jag sitter och äter pepparkaksdeg just nu, eller så är det något annat, men hur som så är det helt sant och något jag tycker att alla ska försöka ta till sig. Något som jag själv borde ta till mig, på riktigt!
Det jag menar när jag säger att kön är som godis är förmodligen precis samma sak som Kate Bornstein menar när hon säger att "gender is supposed to be fun". Kön ska vara just roligt och något som ger en positiv känsla till den som använder sig, eller inte använder sig, av det. Detta gäller framförallt transpersoner då normen gällande dem säger något helt annorlunda. Vi får ofta höra att vi inte trivs i våra kroppar och att vi därför måste förändra dem. Detta leder i sin tur ofta till att de orden blir sanning och vi, förr eller senare, börjar få svårt med vissa delar av det som är fysiskt. Jag talar nu helt utefter egna erfarenheter så självklart behöver inte detta vara sanning för alla. När jag klär mig på mornarna ställs jag alltid inför valet om jag ska binda mina bröst eller inte och om jag verkligen kan ha den där tröjan till de där byxorna eller om jag då garanterar att bli läst som tjej. Detta är väldigt irriterande, men något som jag ändå tvingats vänja mig vid. Därför har jag försökt hitta strategier för att göra alla de jobbiga valen lite roligare. Kanske kan jag bära både fluga och pärlhalsband, för kanske kommer jag då könsförrvirra några i min omgivning. Kanske kan jag trots allt sminka mig lite idag, för jag kan ju bära mina nya converse i läder till, som enligt mig är de mest maskulina skorna jag äger. Detta blir alltså lite som en lek, eller som matte, det beror på hur en ser det. Lite som en ekvation kanske, där m + f = q. (Då m står för maskuliniteten, f för femininiteten och q för resultatet dvs. queer.) Jag har på så sätt skapat mig en strategi som är kul och också en ganska spännande del av min vardag. Jag beskriver mig själv när jag ständigt växlar könsuttryck. Jag beskriver mig själv och jag uttrycker mig själv. Uttrycka är nog grunden till lycka, om en frågar mig. Just därför är det alltså så otroligt viktigt att en struntar i alla de där fula, äckliga delarna av könen. Kan det inte uttrycka dig som person så ska du inte ha med det att göra. Alltså plockar jag bort det så kallade maskulina sättet att föra sig och ersätter det med ett mer feminint, precis på samma sätt som jag plockar bort winegum i godispåsen och ersätter dem med punchpraliner. Det ska vara gott, annars få det va'.
Vad plockar ni bort ur påsen och vad plockar ni i istället?
//Emil.
