indiebög.

Ännu ett inlägg om att skriva.

NaNoWriMo var fantastiskt. Ju mer jag tänker på det ju varmare blir jag inombords. Jag tror att det är nödvändigt att skriva, i alla fall för mig. Alla människor behöver uttrycka sig samt ha olika sätt att bearbeta sina känslor för diverse saker. Att skriva är mitt sätt att göra detta. När jag sitter med ett tomt papper/en tom skärm framför näsan och sedan ser det fyllas med ord så blir jag alldeles glad. Jag får på något sätt ett bevis på att jag finns när jag skriver. Ett bevis på att jag finns och att jag lever och att det jag känner är äkta. Jag tror att det är olika viktigt för olika personer att få uttrycka sig genom olika medel, men jag tror absolut att alla behöver det till en viss del i grunden. Jag har vänner som uttrycker det de känner via fysiska saker, till exempel bilder och konstföremål, och så har jag en pappa som uttrycker allt han upplever via musik. Själv är jag den skrivande typen. Jag gör ständiga anteckningar över mitt liv, helst endast med hjälp av små detaljer, och kan jag inte skriva längre texter just i den minuten jag kommer på en idé så gör jag en anteckning på det så att jag ska komma ihåg det till senare. Snart har jag helg och då ska jag ta en lång dejt med min dagbok!

//Emil.