"Nej, hellre dör jag." - kille.
Att hellre vilja dö än att säga att en kille är snygg... Är inte det lite overkill? Hur kunde det bli så att en väljer att kläcka ur sig en komentar om död än att bara slänga ur sig ett namn på en av de alla tusentals killar som faktiskt är snygga? Är det så hemskt att tycka någon är snygg av samma kön? Finns det en så stor rädsla hos folk att bli identifierade som bögar? Att säga att någon är snygg ger ju knappast en bög-stämpel, och om det nu enligt vissa gör det så måste en ju fråga sig vad det är som skulle vara så hemskt med det.
Tro inte nu att jag är naiv. Självklar så är detta inte första gången som jag ser och hör sådana här kommentarer. Dock trodde jag faktiskt inte att det ansågs så farligt år 2010 att vara bög, speciellt inte om talaren är en metro-kille. Hade vi inte kommit längre än så? Får inte alla, bögar som flator som intergenders, gifta sig i både kyrka och stadshus nu? Läser vi inte ständigt om homo-politik i skolan? Detta kan ju faktiskt bli ett bevis på att vi på intet sätt är jämställda ännu i Sverige. Jag tycker verkligen inte att jag överdriver när jag skriver att en sådan kommentar som den ovan är homofobisk. Homofobi behöver inte yttra sig fysiskt för att existera, det kan finnas i en så liten komentar som denna.
Inte bara homofobin förekommer i Sverige. Nu har vi fått in ett parti i riksdagen som inte bara är tydligt främlingsfientliga utan som också, om en snokar djupare på deras hemsida, vill föra en politik som helt tar bort allt genusperspektiv på skolor så väl som arbetsplatser. Deras anledningar till att detta är nödvändigt är att genuspedagogik avskaffas är att genuskkunskapen försöker exprimentera med, eller ändra på, människors beteendemönster och könsidentitet. Detta går alltså att se som transfobi. Jag tror inte det är nödvändigt att jag skriver hur mycket jag inte håller med dem. Det säger sig självt. Hur så många andra kan göra det skrämmer mig däremot mycket. Skulle den lilla genuspedagogik som nu finns i skolor försvinna så vet jag inte hur jag skulle klara mig. Både homofobi och transfobi är frågor som, minst sagt, ligger mig nära hjärtat. Det är något som påverkar mitt och så många andras liv i princip dagligen. Jag tänker lämna detta ämne nu för jag orkar inte mer, orkar inte höra om allt jävligt, orkar inte tänka på det. Det räcker med att säga att jag läst mer än halva av "no tears for queers" nu och att den är helt fantastiskt samtidigt som en nästan aldrig mått sämre. Den borde ingå i kurslitteraturen på gymnasiet.
//Emil.
