My Week With Marilyn' Theatrical Trailer

Idag var jag och Ewa på bio. Vi såg "My Week With Marilyn", en film som jag varit väldigt pepp på sedan ett bra tag tillbaka. Dock var det med besvikelse som jag lämnade biosalongen då filmen inte alls levde upp till mina höga förväntningar. Ewa var inte helt övertygad om Eddie Redmayn som huvudrollsinnehavare. Jag tyckte inte så värst illa om honom dock, men det kan också bero på det faktum att han var något av ett gingerkid med fräknar och slips. (Jupp, jag är lättköpt.) Däremot är det flera andra jag är avigt inställd till. Dessa flera är närmare bestämt två personer: Michelle Williams och Emma Watson. Williams brukar jag tycka mycket om, hon är ju jättebra i "But I'm a Cheerleader" och "Brokeback Mountain" till exempel. Dock tycker jag inte att hon levde upp till att porträttera Monroe då hon inte riktigt lyckades övertyga mig om de tvära kasten mellan att vara helt nere på botten till att befinna sig högst upp på toppen. Emma Watson är för min del ett kapitel för sig. Hon är helt enkelt inte en av mina favoritskådisar, milt uttryckt.

Nepp, den här filmen får ingen tiopoängare!

Svartvitrandiga sängkläder.

Det finns inget så frustrerande som att inte kunna sova. Framförallt inte då man är trött och mår lite småilla samtidigt. Det är ungefär vid sådana tidpunkter som jag får lust att mörda mer eller mindre hela mänskligheten. Artister för att deras annars helt perfekta musik nu visar sig vara icke-sovvänlig, brevbäraren för att den har en anledning att vara uppe och ränna och härliga människor för att de inte är här och goar in sig i min säng med mig tills dess att jag kraschar. Min filosofibok stör mig också lite då den var otymplig att läsa i sängen. Tur att man har en iPhone och en blogg att spy lite galla över då istället.

Döda!!!