Snöflingor singlar långsamt ned och landar på träd och lyktstolpar. Kylan är inte bitande, men de två männen drar ändå båda två sina kappor något tätare om sig. De är mycket androgyna till utseendet och jämna till längden. Den ena är något bredare än den andra, men båda verkar trots tjocka lager med värmande kläder relativt smala för sin längd. Åldersmässigt ser de ut att platsa kring 25års-strecket, men är båda minst fem år äldre än så. En utav dem är blondare än den andra. Samma kille har även lite skäggstubb och högre sittande kindben. Under den andre mannens mössa går det att urskilja en röd kalufs. Båda är mycket fagra och välskötta, man kan verkligen undra varför de går där tillsammans ute i snövädret, istället för att sitta inomhus och avnjuta en god lunch som så många andra gör den här dagen.Den blonda mannen vänder sig mot den rödhårige som nu befinner sig snett bakom honom och stannar till lite för att de ska kunna fortsätta framåt i samma takt. W halvspringer när han märker att han är på efterkälken.
"Det känns konstigt att det bara är första advent, men att marken ändå redan är täkt i snö. Som en julsaga. Alla barn lär väl vara överlyckliga nu när julen faktiskt så tydligt är påväg." E pratar ut till ingenting och W är inte helt säker på om orden verkligen var menade för honom att höra så han väljer att inte svara utan räcker istället ut armen mot E och strycker hans svank som ett tecken på att han finns där. E rycker till lite vid beröringen och stannar sedan in för att kunna gå närmare W. De traskar därefter vidare tillsammans, mycket långsammare nu, och låter inga ord yttras. Bådas tankar är på vift kring helt olika saker. E är försjunken i något som skulle kunna liknas vid nostalgi då han tänker igenom de jular han firat med sin familj som barn. Han tänker på hur han och systern brukade baka pepparkakor och klämma på paket. Hur det brukade pirra i magen den första dagen i december då man äntligen fick börja räkna ned till den 24:e. W var istället helt inriktad på nuet. Han gick och tänkte på hur glad han var över att leva det liv han lever. Hur lycklig han kan skatta sig för att kunna bo i en enorm takvåning med världens finaste man och hur denna hemskt fina man nu går bredvid honom med Ws egen arm runt hans midja. Han kramar åt Es kropp lite extra då han börjar fundera på hur de ska fira jul det här året. Planen är, precis som de senaste fyra åren innan, att de ska fira själva dagen innan och sedan åka till sina respektive familjer på självaste julafton. För E är det inte så viktigt hur de själva gör den 23:e, han vill mest bara försäkra sig om att allt jobb är färdigt och få in någon slags julstämning genom en vackert klädd gran eller liknande. W däremot vill att allt ska vara perfekt in i minsta detalj. Han skulle helst ställa till med värsta brakmiddagen med ett överfyllt julbord och så vidare, men det vore ingen bra idé då de ändå bara skulle vara de två som kunde äta upp allt. Istället skulle de därför tillsammans utsmycka hela lägenheten i äkta American Christmas-stil med fejksnö på fönster och hela biddevitten, varav de dagen innan dopparedagen endast skulle äta något litet och ha vilt passionerat julsex i soffan med endast julgransljusen som belysning. Ws mage tog ett skutt när han tänkte på detta och han hade inget annat val än att stoppa E och ge honom ett nafs i underläppen. E skrattade till lite mot hans tänder och lutade sig bakåt för att kunna möta hans blick. De log båda mot varandra och gnuggade därefter sina näsor mot den andres. W märkte att E frös så han gnuggade sin pojkväns armar medan de forstsatte sin gång framåt. Klockan var bara halv fyra och det började redan skymma. När de gick vidare så ökade de på takten något och tryckte sig närmare varandra än någonsin. Hade någon förbipasserande frågat varför de gick så tätt hade de förmodligen skyllt på kylan, men egentligen var det endast behovet av närhet som fick dem att gå så tätt. De var som nykära under denna lilla vinterpromenad.
