Ordorgasmen lär ju vara den bästa typen av mänsklig tillfredsställelse. Den är fan bättre än alla fysiska orgasmer och allt sådant, man får ju liksom snacka skit, känna sig smart, bli lite halvt beundrad (av sig själv mestadels då) och vara pepp i allmänhet.
Vad är då en ordorgasm? (Frågar kanske vissa läsare sig nu.) Jo, det är när du sitter och snackar om något riktigt, riktigt kvasiintellektuellt och sedan lyckas klämma ur dig något som enligt dig är en allmängiltig sanning och sedan, efteråt, så känner du dig typ helt lycklig för att du sade så många smarta saker. Ämnen som du använder dig av för att uppnå en ordorgasm (det vill säga när du intellektrunkar, so to speak) är allting som du kan ordbajsa så mycket som möjligt till, exempelvis ämnen så som filosofi, psykologi, människors beteende i allmänhet, konst/konstuttryck, litteraturhistoria, och så vidare. Det enda viktiga att komma ihåg: Använd dig av låååååånga ord som är så komplicerade och akademiska som möjligt (typ att slänga sig med ord som "empirisk", "kontroversiell" (gällande allt som inte börjar med namnet av en svårtydd filosof) och "världsdanande" (det vill säga ha inte koll på att det heter nydanande utan blanda vokabulär hej vilt) är rena rama vibratorn i det här sammanhanget).
Nackdelen med intellektrunk är att man oftast bör vara åtminstone två personer, fördelen är att det inte märks om du just kom då du alltid kan bortförklara det med annat (du är ju så intellektuell!). Det finns dock väldigt många likheter mellan intellektuellt runkande och fysiskt runkande. För att nämna ett exempel så blir man ofta jäkligt pepp undertiden och blir rödmosig efteråt. Testa vetja!
//Emil.
