Har ni ännu inte kommit i kontakt med Haruki Murakami så är det hög tid att ni gör det nu! Jag kommer aldrig glömma första gången jag kom i kontakt med hans bok Sputnikälskling. Typ exakt två år sedan nu. Idag var det alltså dags för filmatiseringen av hans bok Norweigan Wood. Jag har sett fram emot den enda sedan i oktober någon gång då jag såg på youtube att den skulle ha premiär den elfte december. Fatta att jag var glad när jag fick veta att den skulle visas i Sverige! Jag har typ sprungit runt och peppat, så att få se den var fantastiskt! Jag läste boken för lite dryga två år sedan på Gotland och minns att den var svår att ta sig igenom, fast verkligen helt fantastisk. Berättelsen handlar om en kille vars bästa vän begår självmord i 17 års ålder. I filmen får en alltså följa killen, killens kompis tjej samt en annan tjej som inte mår så bra, men ändå har en helt fantastisk personlighet. Grejen är den att ingen i berättelsen mår bra, men ändå gav både boken och filmen mig en sorts tillfredställd känsla. Konstigt det där... (Jag är inte alls bra på att återberätta handlingen märker jag, så filmtrailern kommer upp i inlägget efter detta~) I filmen så var det en hel del sexscener, vilket är intressant eftersom de är otroligt viktiga och har värsta fokuset på sig i boken. Murakami använder nästan alltid sex som något mycket centralt i sina verk, vilket jag tycker är både intressant och vackert. Ganska ovanligt att beskriva en historia genom att karaktärer får - eller inte får - orgasmer liksom. ^^ Nej, nu ska jag klå min syrra i historiespelet "När då då?", önska mig lycka till~ //Emil.