Dramatik och raklödder

W skulle bara veta hur E iaktar honom när han varsamt fördelar ett jämt lager av raklödder på kinderna. E skulle bara veta hur Ws tankar snurrar när han dricker vatten ur den rinnande kranen och det mesta rinner ned för halsen eller skvätter upp i ansiktet. I princip varje morgon börjar på det här sättet och varje kväll avslutas någorlunda i samma anda: i badrummet där båda är fullt upptagna av sina respektive bestyr, men ändå hela tiden är obeskrivligt väl medvetna om vad den andra parten har för sig. E rätar på sig och skruvar av kranen. Han torkar sig om munnen med baksidan av handen och rufsar bort några hårslingor ur ögonen. W har tagit upp rakhyveln och gör nogranna spår i det vita löddret över kinder och haka. Hans ögon kisar sig något när han koncentrerar sig och E ser i spegeln hur W gör diverse olika miner för att få bort all ansiktsbehåring. Hade situationen varit en annan så hade E förmodligen fält någon kommentar om hur dum den andra mannen gör sig, för det ser onekligen ganska roligt ut när han står där och gör illa ställda miner för att resultatet ska bli lysande. Dock ger inte detta något roligt intryck överhuvudtaget utan E kommer istället på sig själv med att tänka över det faktum att det troligtvis inte finns någon vackrare man på hela jorden än den som står bredvid honom nu. Tanken slår honom som ett blixtnedslag och han känner hur bröstet bubblar av det plötsliga lyckoruset som infann sig när han insåg att denna andra individ faktiskt valt att leva bara med honom och ingen annan. W har nu stannat upp och står och iaktar E via spegelglaset.

"Hey, hur är det fatt? Har något hänt?" E svarar nekande och blinkar lite skämtsamt mot W, för hur skulle han någonsin kunna förklara vilken surealistisk känsla han känner över att W går att kalla hans? W ger sig dock inte utan lutar sig runt E och stryker sakta handen över hans rygg, något han bara brukar göra när han vet att E har något att berätta. E biter sig lite i läppen innan han öppnar munnen och förklarar sina känslor för W. Det blir en lång och allt för invecklad monolog för att passa i ett badrum så han drar efter ett tag med sig W ut i köket och fortsätter prata allt medan han gör i ordning en frukost. Han har nu ryggen mot W, som sitter tyst på en barstol vid köksön, och han har inte längre någonsomhelst kontroll över sitt ordval. Han kan höra hur han börjat tala om när de först träffades och deras första månader tillsammans, men kan inte för allt i världen förstå sammanhanget av denna harang med det han egentligen ville W skulle veta. Efter att det gått minuter och en omelett är halvt färdig vänder sig E för första gången om för att leta efter en reaktion hos lyssnaren. Han ser då hur stilla tårar sirlar ned för sin pojkväns kinder och går fram till honom för att de ska kunna mötas i en kyss.

"Alltid detta drama!" Nu var det äntligen en ny dag på riktigt.