J'ai Tué ma Mère är en film av Xavier Dolan som även gjort filmen Heartbeats som jag vet att jag bloggat mycket positivt om innan.
Den här filmen handlar om en ung kille som går i tvåan på gymnasiet. Han är konstnärlig och allmänt hipstrig och verkar ha det helt okej, med ett stort undantag: Han bor med sin mamma som han ogillar mer och mer för varje dag som går. Relationen mellan mamman och sonen är minst sagt komplicerad. Hon är ecentrisk och hennes karakträr strider rakt igenom mot sin sons. Det blir ju heller inte bättre av att kommunikationen dem emellan är lidande, för att uttrycka det med en underdrift. Han vill mest av allt flytta hemifrån, hon verkar inte riktigt greppa varför. Allt mellan dem är destruktivt och fel och ju längre in i filmen man kommer, ju mer vill man hoppa in i skeendet och agera förmedlare.
Det finns flera saker jag gillar med filmen, fast det kanske egentligen vore mer sanningsenligt att säga att det finns flera saker jag gillar med Dolans sätt att göra film. Estetiken är givetvis otroligt vacker, vad annars liksom, och det finns en stor charm i att han använder sig av ett stort gäng av de skådespelare som sedan är med i Heartbeats. Dock skulle jag ändå vilja påstå att den senare filmen var strået vassare än den här. Känslan är i mångt och mycket densamma, men Jag dödade min mamma löper en risk att kännas något långrandig under vissa episoder. (Inte till den grad att man vill stänga av, men ändå så mycket att man kollar klockan. (I och för sig kollar jag väldigt ofta klockan, but still.)) Precis som i Heartbeats fick man dock vissa favoritscener på en gång då man såg den och sådant höjer ju givetvis filmen avsevärt.
Sevärd absolut, men glöm inte Heartbeats heller!