Vi kan hata allt tillsammans.

Trött nu alltså! Jag vill så ha en Mac Book, fatta fantastiskt! Jag vill också ta min Mac Book under armen, ha iPoden på högsta fullproppad med La Roux på högsta och sedan dra iväg till en stad någonstans långt borta. Jag vill inte känna någon och ingen ska känna mig. Kanske ska någon fantastisk människa heja och bjuda på en fika efter några dagars frizon där det enda jag gjort är typ att skriva på min dator och badat i en jättestor jacuzzi. Jag ska bo i ett stort hus med mycket glasfönster och det ska vara lagom varmt, alltså så att en kan ha en tröja utan att dö, men också kunna bara ha en T-shirt. Jag tror att det verkligen vore det ultimata för mig nu. Tyvärr är inte det möjligt utan istället får jag nöja mig med att sitta ensam vid mitt skrivbord i sisådär en 45 minuter och lyssna på La Roux på iTunes och skriva på en blogg. Och allt detta utan en jacuzzi.

Om typ en vecka kommer jag förmodligen också kanske sitta och skriva här, vid exakt samma skrivbord, och då kommer jag ha börjat skolan igen. Fy fan! Jag vill verkligen inte. Eller alltså, jag längtar verkligen efter all ny kurslitteratur, alla uppsattser jag kommer få skriva och alla sidor jag kommer få läsa osv., men allt annat skulle jag helst skippa. I "16 and pregnant" vill typ alla hellre dö än att bli hemmaskolade, men själv skulle jag hellre dö än att inte bli det. Klassammanhang är verkligen inget för mig, jag skulle helst bara få vara ensam med lärarna. Det är ju lärandet som är kul och inte alla jäkla 17åringar som bara tumlar runt och försöker bli egna individer. Jag är en ut av de där 17åringarna, tro för all del ingenting annat. Jag vill ha en 30-någonting person som säger: "Kom med till Wayne's, jag bjuder på en varm choklad med grädde och marsmallows, men bara om jag samtidigt får berätta om hur förjävligt livet som under 30 var. Vi kan sitta och hata allt ihop och bara vara med varandra i sisådär en två timmar tills mina vänner kommer och vi allla blir höga av skratt och leenden för att sedan gå iväg och ha ett gangbang eller något." Det vore fantastiskt.

Kanske borde ringa en person snart, bara för att få höra någons röst och min egen i en talande duett. Det kanske vore vettigt. Jag vet varken ut eller in just nu.

//Emil.

melonmilkshake med maränger! :D

En mage som börjar ta sig samman.

Väldigt fin bild på en väldigt snygg person. Jag vill se ut så. Sjukt androgyn och bara helt otroligt vacker. Jag vill i framtiden ta T, så att min röst blir mörkare och mer som jag vill ha den. Jag måste sluta skämmas för min röst, den är en del av mig så som så mycket annat och det går inte att göra något åt. Vore dock härligt om den var mörkare, det skulle som sagt stämma bättre in med mig då...

Imorgon blir det inget jobb, finns inga arbetsuppgifter.

Jag känner mig lite bättre i magen nu. Alltså jag har ju typ inte ens sagt det, men min mage har varit dum på sistone på grund av stress och mini-ångest. Jag har nog mått betydligt sämre än vad jag velat erkänna för mig själv, så alla problem har givetvis satt sig på magen. Men som sagt: det är lite bättre nu, förmodligen för att jag sovit ut och verkligen försökt ta hand om mig själv idag. Imorgon får bli en lika dan dag, dock med mera milkshake. ;) Jag ska snart krypa till kojs och drömma mig bort från assistentskit. Jag har ju massor ut av fina människor omkring mig som kan hjälpa mig och även när allt kan kännas skit så är livet någonstans värt att leva ändå. Jag är inte rädd längre, inte alls som förut. Nu kan jag nämligen se mig själv på bild och då få syn på en person som jag faktiskt står för. En person som är jag. Jag är inte rädd för det finns inget att vara rädd för för jag är aldrig ensam. Även de dagar då alla jobbar och jag slutat tidigt från skolan och bara gått hem så är jag inte ensam, för det finns alltid någon att smsa. Någon som kommer med svar och som vill veta av mig. Någon som bryr sig om hur jag mår och vad jag åt till lunch. Alla ni som bryr er älskar jag. Jag är alltid eran. Eran egna lilla Emil, med alldeles för stora glasögon och alldeles för nära till tårar. Jag omfamnar er.

//Emil.