14-åriga jag kan nu andas ut.

Uj, uj, uj vad denna video går att fandom:a. Den lilla 14/15-åringen i mig bara skriker att TakkiTsuba är ihop, jag älskar att regnbågarna gjorde det hela officiellt.

(För er som tycker jag pratar latin nu: Från typ 13 till 15 års ålder var dessa snubbar typ det bästa jag visste, så garderobsbögiga och alldeles underbart japanskt sockersöta. Jag fick innan nyår höra av fin-Marie att de gjort en ny låt så detta fick jag checka. Hon hade så rätt och nu kan mitt före-detta-jag äntligen vila i frid om att de var regnbågar i alla fall.)

Ge mig vår!

Oh, nu är allt jag önskar mig varmare väder. Varmare väder, grönska, fåglar som sjunger och milkshake i solen. Vår, vart är du?

Förut så hatade jag våren, jag hade nämligen länge en förmåga att gå in i någon slags depression som varade från mitten av mars tills maj någongång. Dock så har den numera så gott som försvunnit. (Tror jag...?) Dock är det vinter-perioden jag inte klarar av nu, och som vi alla vet så är ju den betydligt längre än våren. Usch, usch!

I vår så ska jag ha fullt med inspiration och energi! Jag har ju värsta projektet på gång nu (min bok) så det kommer nog uppehålla mig under stora delar av det här året som vi precis gått in i. Min högsta önskan precis just nu är typ att vara påväg hem från några timmar på ett mysigt café där jag har suttit och skrivit och brainstormat som aldrig förr. Det ska ännu vara varmt och lite lagon soligt ute och allt ska lukta sådär nytt och gott. Jag ska vara iklädd en tunnare jacka och utan någon ful åkpåse på benen. Vantarna och mössan ska också vara väck (om de inte är på av en rent estetisk anledning, såklart). Sedan ska jag möta upp mina fina och prata i timmar. Vi ska dansa i själen och skratta i den fysiska världen. Vi ska skratta så mycket att vi inte tror det är fysiskt möjligt att skratta mer och sedan ska vi skratta lite till.

Jupp, jag tror på vår. Av hela mitt hjärta och själ så tror jag på vår.
//Emil.