Det slog mig för någon dag sedan att det snart är slut. Snart är november 2011 slut vilket betyder att jag snart kommit upp i 50 000 ord. Det är mindre än 9000 kvar nu, mindre än en femtedel. Dimman av skrivande som jag varit försvunnen i de senaste veckorna börjat äntligen lätta. Snart kommer jag alltså kunna bli en trevligare människa igen. Det finns så otroligt många saker jag ska göra då, min lista är fullspäckad!
En av sakerna är att jag ska blogga mera. Jag ska anstränga mig att på riktigt försöka skapa bra inlägg som jag hunnit lägga lite mer eftertanke i än bara att skriva ned något av det som kommer upp i huvudet emellan alla mina tankar på Charlie och Charlies Ester och huruvida en formulering på fyra ord var finare än en på fem. Flera andra saker är också med på min att-göra-lista. Till exempel ta tag i två problem som jag nu skjuter lite på för att jag inte har tid att lägga mitt fokus på något annat än NaNoWriMo. Skolarbete ska också prioriterad och så en sista, och garanterat mest viktiga, grejen: Egentid! När jag sitter och skriver så finns det ingen plats för mig, det finns bara tid för mitt "kreativa skapande". (Oh, denna klyscha!) Jag ser verkligen fram emot att bara kunna få luta mig över min Moleskine och skriva manuellt med min gröna reservoarpenna och inte behöva känna någon som helst press på att behöva förmedla något till någon annan än mig själv. Jag tjuvstartade lite idag på rasten och det kändes precis så fint som det ska göra, om inte finare. Att bara få sitta och låta tankarna gå, utan någon som helst inverkan utifrån vissa förutbestämda aspekter och premisser är verkligen en frihet. Det gör alltid att jag mår mycket bättre inombords och kan se lite mer klart på allt runt omkring mig. Snart kommer pressen från en framtvingad kreativitet vara som bortblåst och istället kommer jag kunna använda en onsdagseftermiddag/kväll som denna åt att spela Sims och äta Chunky Monkey med maränger i överflöd. Åh december, jag välkomnar dig med öppna armar!
//Emil.
