Det är så tråkigt när boken en har med sig för att läsa under långsamma stunder är astråkig! Just nu händer det inte så jättemycket här på jobbet och i och med att det råkat vara så till och från nu under tiden jag jobbat här så var jag väl förberedd (tyckte jag) och hade med mig en bok. Problemet är bara att den är så seg! Jag har kommit 50 sidor i den, men egentligen så ska en ju ge en bok 60 sidor, så jag får väl försöka ta mig igenom 10 sidor till då... Synd bara att den är så tråkig, för den verkade så väldigt intressant när jag lånade den. Boken som jag talar om är "Könet Brinner!" av Judith Butler. Det känns verkligen sorgligt att den inte alls föll i min smak för Judith Butler är ju en person som en verkligen vill ha läst (och då gillat!). Problemet med boken är inte direkt innehållet som sådant - nej, den verkar ha jättemycket intressant att säga mig - utan problemet är språket! Den är skriven med ett jätteakademiskt språk och helt ärligt så är jag sjukt trött på det nu. Jag läste ut "Queerfeministisk agenda" igår och då kände jag mig sjukt pepp på att ta mig an en till bok med samma tema, men icke sa Nicke. Tiina Rosenbergs egna bok var så mycket bättre. Den hade förvisso också ett relativt tungt språk, men det var ju inte ens i närheten av "Könet Brinner!". Det är enligt mig ganska konstigt med tanke på att Rosenberg valt ut texter till den boken och själv (som jag förstår det) varit med och översatt. Antingen så ville hon alltså bara ta sig vatten över huvudet och skriva något näst intill oläsbart eller så är Butlers engelska så komplicerad att det var omöjligt att göra det på något annat sätt. Om det första alternativet är det som stämmer så blir jag fan förbannad. Flasha språk är inte okej när en ska skriva en bok inom ett så viktigt ämne som inte endast ska rikta sig till högt uppsatta akademiker med samma språkbruk. Faktiskt. Böcker ska vara tillgängliga för i princip alla och inte bara något internt mellan de utbildade proffessorerna, faktiskt.
Aj, aj, aj! Värsta rivsåret på min högra hand. OOOH!!! Stackars mig, alla gråter i min ära. Men oroa er icke, jag kan skriva och om mina händer sviker mig tar jag till hårstråna på min vänsta hjärnhalva. Fantastiskt! (Som ni märker jobbar mina stackars överlevare till hjärnceller stenhårt här.)
