Får en göra såhär? Sitta och uppdatera sin blogg på arbetstid alltså. Men i och för sig så kan jag lova och svära på ett ädelt samvete att jag gjort klart den arbetsuppgift som jag blivit given och att om jag mot för modan skulle få en ny nu så skulle jag genast stänga ner det här.
Det är faktiskt riktigt skönt att jobba. Det är liksom inte en press på samma sätt. Usch vad jag avskyr ordet press, som i att känna sig pressad. Det låter så fånigt, så wannabe-vuxen. Precis som ordet jobba och ordet arbetspass. Ej okej. Folk som vill vara större än vad de är och därför beter sig som om de tror att de är förståndiga vuxna är något som jag får spader på. Tyvärr finns det alldeles för många sådana personer. Fy! Jag är medveten om att jag själv kan bete mig så ibland, men tro mig, när jag gör det så avskyr jag mig själv också. Jag kommer alltså få panik när jag läser om början på den här posten, hahaha~ :P
Jag är verkligen ganska korkad ibland. Som idag t.ex. Jag borde ju verkligen ha tagit med mig en bok hit idag, för det är ju så mycket jag håller på att läsa nu. Jag ska liksom läsa tre böcker som är skrivna på prosa/poesi och sedan skriva en novell där språket är inspirerat av dem så jag har att göra. Minst sagt. (Vilket är askul och gör mig så pepp!)
Nej, det var nog för mig just nu.
//Emil.
