Idag är det "transgender day of remembrance". Det är en dag där vi ska minnas alla som blivit mördade eller på annat sätt farit illa av den transfobi som ännu finns i vårt samhälle. Under det senaste deceniet har minst en person blivit mördad varje månad på grund av att den på något sätt överskridit det binära könssystemet. Vi måste försöka fixa till detta, fixa så att transfobin minskar. Problemet är det att det inte är vi transpersoner som ska behöva ha det ansvaret, det är de som skadas som ska fixa det. Den här dagen borde uppmärksammas i skolor. Äntligen har en börjat synliggöra homosexualitet, men trans är fortfarande osynligt. (Jag påstår på intet sätt att jag tycker att sättet en pratar om homo i skolor är bra, men det har i alla fall blivit totalt tabu att prata dåligt om det, dock är det ännu en enorm vi-och-dem-mentalitet, men det får jag skriva mera om i ett annat inlägg.)Sist jag hörde någon prata om trans i skolan (och då inte elever som snackar skit och driver med transpersoner) Ingen lärare har någonsin synliggjort trans så att jag hört det. Eller jo, när jag gick i åttan så läste jag ju sexualkunskap och då fick vi en snabb genomgång på skillnaden mellan transsexualism och transvestism. Så tillräckligt, absolut! Not.
Jag hoppas ingen blev upprörd över mitt bildval idag, jag valde den för att den på något sätt beskriver mig ganska väl... Eller alltså, den beskriver typ hur jag skulle vilja kunna uttrycka mig. Gå runt i värsta klänningen utan att för den skull bli läst som tjej. Jag vill vara en feminin flickpojke-pojkflicka. Jag vill vara en "what-the-f*uck-I-don't-care"! Det är jag, hoppas jag. Det skulle vara jag om samhället såg annorlunda ut. Punkt slut.
//Emil~
