Och där sjönk hen...

Helt plötsligt så försvann typ all energi. Jag känner mig helt slut och depp och vill bara försvinna hem till en stor kopp varm choklad och tröstande ord. Jag känner mig dum för att ha gjort folk sura och jag känner en stor frustration i att saker inte går som jag tänkt. Jag vill bara sjunka under jord och slippa allt som kallas ansvar. Kanske borde jag göra en så kallad regression? Det vill säga gå tillbaka i utvecklingen ett tag och bara vara barn? Dock så vet vi ju alla att det inte fungerar. Jag klarar inte ett enda jobbigt ord nu, ett isberg till och jag stupar.

Jag tror att det hela låter värre än vad det är nu, det är inte ens så farligt egentligen. Jag har bara noll energi och behöver försöka koppla bort att jag igår gjorde ett missnöje som inte ens var mitt fel.

//Emil.

Ett struktuerat kaos.

Idag har jag för mycket kreativitet! Hela skoldan började med att vi fick se Romeo & Juliet med Leonardo Dicaprio. Jag är inte helt tokig i den filmen (mest för att jag är så lagom hel-less på historien i sig), men han är ju helt fantastisk och gör mig alldeles kär. Plus att den filmen ger mig massvis av inspiration, av någon anledning.

Jag kan faktiskt inte förstå vad jag gör här i skolan nu. En dag som denna så borde en ju bara springa runt och skapa saker. Skapa kaos kanske. Jag behöver få lite utlopp för alla de - tyvärr helt oformulerade - tankar och känslor jag bär på just nu för annars kommer jag bli tokig!

Precis just nu så vill jag springa runt i korta shorts, en sliten T-shirt, knästrumpor och ett par Converse och äta glass i solen samtidigt som jag försöker formulera en fortsättning på min bok. Varför gör jag inte det just nu, istället för att sitta här i snöslaskiga Stockholm i en gymnasieskola där jag inte lär mig alla de viktiga saker som jag faktiskt behöver? Kan någon vis person förklara det för mig? Jag vill ha ett struktuerat och kreativt kaos, nu! Kan någon ge mig det, snälla?

//Emil.