Jag minns inte mycket från då jag var nio… Inte på rak arm i varje fall. Det är mest korta sporadiska saker, så som då jag fick beskedet om att jag kommit in på AF. Jag satt i kafeterian på Karolinska då jag just varit och badat. Jag var trött och lite skärrad för jag hade precis fått världens kallsup. Och så ringde pappa och gav mig beskedet. Smörgåsen byttes snabbt ut mot bakelser, här skulle ju firas! Det var mitt första steg till att göra egna, självständiga, val och stå på egna ben. Det har snart gått tio år…
