Jag har flyttat!
11 år sedan
Nörden har ingen lag~
 Ska snart dra ut och lämna tillbaka de sju böcker jag lånat på biblioteket. Har bara läst fem av dem från pärm till pärm för de andra två var så hopplöst onödigt akademiska. Blir så trött på författare som måste ta till ett så pass komplicerat språk att inte ens de invigda alltid fattar. Då kan en ju inte vara en så jäkla bra författare, om en inte ens kan skriva en bok utan alla dessa idiotiska klappa på huvudet-knep. Värdelöst!
 Ska snart dra ut och lämna tillbaka de sju böcker jag lånat på biblioteket. Har bara läst fem av dem från pärm till pärm för de andra två var så hopplöst onödigt akademiska. Blir så trött på författare som måste ta till ett så pass komplicerat språk att inte ens de invigda alltid fattar. Då kan en ju inte vara en så jäkla bra författare, om en inte ens kan skriva en bok utan alla dessa idiotiska klappa på huvudet-knep. Värdelöst! "Titta, en kille i rullstol!" fick jag höra av ett barn idag. Barnet var gulligt, log och sa hej. Det var ett pepp litet kiddo, det är ett som är säkert. Jag blev grymt pepp jag också. Om det var för det där supersmilet eller om det berodde på ett antagande av min könsidentitet som inte är det direkt vanliga antagandet när folk ser mig vet jag inte riktigt. Jag tror nog det senare... Är det det som är att passera? Jag har aldrig velat passera, trodde jag. Jag trodde inte det var något jag gjorde, jag trodde liksom jag var en person som bara kunde nöja mig med det jag var i mitt hjärta och inte behövde få det bekräftat av andra. Eller det kanske jag inte alls trodde... Jag har nog vetat länge att det är passera jag vill göra. Att jag hellre vill bli sedd som bög än heterobrud (gay, både som flata och bög, är för det mesta fine, hellre den fördommen än andra liksom). Jag är inte ens något av dem. Tänder inte på bio-killar. Eller om det händer så är det i så fall jävligt komplicerat.
 "Titta, en kille i rullstol!" fick jag höra av ett barn idag. Barnet var gulligt, log och sa hej. Det var ett pepp litet kiddo, det är ett som är säkert. Jag blev grymt pepp jag också. Om det var för det där supersmilet eller om det berodde på ett antagande av min könsidentitet som inte är det direkt vanliga antagandet när folk ser mig vet jag inte riktigt. Jag tror nog det senare... Är det det som är att passera? Jag har aldrig velat passera, trodde jag. Jag trodde inte det var något jag gjorde, jag trodde liksom jag var en person som bara kunde nöja mig med det jag var i mitt hjärta och inte behövde få det bekräftat av andra. Eller det kanske jag inte alls trodde... Jag har nog vetat länge att det är passera jag vill göra. Att jag hellre vill bli sedd som bög än heterobrud (gay, både som flata och bög, är för det mesta fine, hellre den fördommen än andra liksom). Jag är inte ens något av dem. Tänder inte på bio-killar. Eller om det händer så är det i så fall jävligt komplicerat.