fredag 15 oktober 2010

Ibland bara måste man.

Jag har just läst ut "Ibland bara måste man" av David Levithan. Tack bästa Frank för boktipset, ifall du läser detta... Den boken var grym! Jag blev så pepp av den! Så pepp och så berörd.



Jag har faktiskt varit riktigt usel på att skriva om böcker jag läst här. När jag skaffade den här bloggen så fanns det en tanke om att jag skulle blogga en hel del om just böcker. Skriva om böcker jag tycker alla, respektive ingen, borde läsa och lite annat smått och gott vad det gäller sådant. Så har det dock inte alls blivit. Jag får väl helt enkelt se det som ett mer eller mindre omöjligt projekt, men jag tänker att när jag kommer ihåg det så kan jag ju i alla fall försöka. Så, nu ska jag sluta babbla strunt och börja berätta om boken!

Oki, boken handlar om Paul, som snabbt får en crush på Noah som är en ny elev på hans skola. Det visar sig dock att Noah har en ganska jobbig bakgrund med sitt ex Nick. Det hindrar dock inte Paul eftersom även han har det rörigt med sitt ex Kyle. Samtidigt som Paul och Nick börjar hänga så överger Pauls bästa vän honom för sin nya pojkvän, samtidigt som hans andra kompis Toby får utegångsförbud av sina högreligiösa föräldrar för att han är bög.

Mina favoritkaraktärer är utan tvekan Toby samt Infinite Darlene - en ut av Pauls kompisar-, de är så fina bikaraktärer. Det borde komma en uppföljare med dem... De är så fina för att Toby säger så fina saker hela boken igenom som verkligen går att känna igen sig i och jag sympatiserar helt klart mest med honom av alla karaktärer. Utan tvekan. Infinite Darlene är fin bara för att hon är det tror jag. Går inte riktigt att förklara varför. Hon är grymt skön helt enkelt! Det är fint att författaren typ aldrig skriver att hon är en transperson. Hon bara får vara det, precis som massa andra får vara det, bögar, flator, straighta osv. Fint!

Nej, nu skriker fingrarna och Qruiser på mig att jag måste sluta.
Baibai~
//Emil.

ps. Läs boken, seriöst, gör det! ds.

All my bags are packed, I'm ready to go~

Pappa och jag vill åka iväg. Iväg till ett varmt land. Om vi fick det så skulle vi vara så här glada som vi är på bilden. Vi lovar! (Pappa lovar också att han skulle ta på sig min Silence no more -keps, det är liksom ett måste.)

Jag tror på fullaste allvar att en resa vore den perfekta lösningen just nu. Min mage har strejkat som vanligt, på grund av stress och ångest förmodligen. Det är massor ut av SMA-skit som spökar och jag är av den tron är världen på intet sätt blir bättre om en person sitter och klagar över sina idiotiska förutsättningar som oftast aldrig hindrat personen från någonting så jag tycker att jag gör bäst i att lämna det ämnet nu. Folk som gräver ned sig i sitt funktionshinder får fan ta och skaffa sig ett liv.

På tal om andra tråkigheter: Transit är slut nu. (För er som inte vet vad Transit är för något så var det en startgrupp jag gick på varje vecka där en pratade trans. Den kommer starta i januari igen, då med helt nya personer, så var du inte med förra gången och är en transperson i åldern 13-25 typ, så är det verkligen något jag rekomenderar.) Det känns mest tråkigt för att det inte kommer vara lika naturligt och enkelt att få ett utrymme där en kan prata om sådana viktigheter nu. Aja, det kommer nya tåg!

//Emil.
 
Copyright © sweet mutant alternative. All rights reserved.
Blogger template created by Templates Block | Start My Salary
Designed by Santhosh