En hipstertorsdag med svarta läderconverse och skola trots protesterande huvudbry. Jag lyckades hur som helst ta mig igenom dagen! Duktig Emil, det ska du inte glömma i första taget, att det faktiskt gick trots allt!
Jag har bestämt mig för att (vilket ni säkert märkt om ni läst min blogg ett tag) inte skriva för mycket om min vardag/mitt liv överlag i form av vad jag gör och vilka jag träffar. Jag tycker liksom att vissa saker lämpar sig bättre för en dagbok än en offentlig blogg. Dock är ju självaste tanken med den här bloggen att ni som läsare ska få lite inblick i vem jag är och mina funderingar och så, är det något ni vill veta mer om så är det helt enkelt bara att hojta till.
Om ett tag fram över så har jag som plan att skriva lite inlägg om diverse saker som rör min funktionsnedsättning. Vore det intressant? Det är så få som sitter i rulle som man hör saker om, så få som inte endast fokuserar på det. Jag vet alldeles för få personer som bara är dem de är, men ändå vågar visa sitt funktionshinder. Jag vet ju hur jag själv tänker , nämligen att rullen inte får vara i fokus så jag vill inte ha för mycket bilder på hjul utan kapar dem hellre i brösthöjd då istället. Superdumt med tanke på att jag är jag och aldrig någonsin bör önska något annat av mig själv, med eller utan fyra hjul. Och ändå har man den där gnagande känslan av att det kanske är bäst att inte visa i alla fall, inte visa och uttala. Viljan av att visa att man kan vara som vem som helst annan oavsätt rörelsehinder blir lite som att skjuta sig själv i foten för jag är ju inte som vem som helst. Jag är jag och det är faktist väldigt långt ifrån att vara vem som helst. I framtiden ska jag försöka prata lite om rullen ibland också, inte så att det tar över eller får sin egen kategori eller så, utan bara så att om det är någon som själv sitter i rulle eller någon som känner någon som känner någon som känner någon eller något så ska man kunna känna igen sig lite. Förhoppningsvis så kan jag kanske göra någon precis lika glad som en person gjorde mig när jag hittade dens blogg som helt och hållet handlade om allt annat än rörelsehinder men där funktionsnedsättningen bara fick vara det faktum det ändå är. Det var fint att se lite bilder på någon som så tydligt sket fullständigt i att den satt där den satt, den bara var så helt enkelt. Ibland bör man göra en Gaga "I'm born this way". Så är det ju, speciellt gällande detta!
Idag är det som sagt torsdag så jag torsdagstraskar mot fredagen som kommer bli hur härlig som helst med Popaganda och allt. I helgen (i övermorgon och imorgon that is) så kommer jag lägga alla bekymmer på hyllan och bara indiepopa mig. Och detta med lite Hipstamatic till min hjälp, härligt!
//Emil.
