Om den förra bilden...

Om den förra bilden:

Vad tänker de på? Vad händer egentligen i bilden? Vem har tagit fotot? Vad har hänt innan och vad kommer ske efter? Jag blir så nyfiken ju mer jag tänker på det. Detta är mina, högst fiktionära, tankar:

I min värld är personerna på bilden ett par. Han som bär upp den andra ser betydligt yngre ut, så det skulle mycket väl kunna vara en syskonrelation, men ändå känns det troligare att de är ihop. (Det ena behöver ju nödvändigtvis inte utesluta det andra, men jag tycker det känns svårt att tala för incest på en sådan här blogg så nu drar jag bort den delen ur det hela.) Hur träffades de? Kanske på en skola, eller kanske på ett café. Kanske på en dansbana eller kanske på en glassbar. En glassbar låter både fint och retro, så låt oss köra på det.

Jag tänker mig att killen som håller upp den andra, låt oss kalla honom John, kanske jobbade på glassbaren när han som blir buren (en typisk Charlie) kom in och köpte två kulor citronglass. Eller kanske en kula citron och en jordgubb, det låter nästan mer troligt... Det var typ kärlek vid första ögonkastet och redan samma kväll gick de gatorna fram hållandes varandra i handen. Sedan skildes de åt, jag tror att det mycket berodde på Charlie, och såg inte till varandra under en lång tid. Kanske skrev de brev och kanske blev de aldrig skickade. Något blev nog skickat och mottaget i alla fall, för de bestämde ett datum där de skulle träffas och fort så var det gjort och Charlie hoppade upp i Johns famn och de kysste varandra och allt var rosenskimrande lyckligt.

Bilden togs kanske av deras goda vän och formodligen hade varken John, Charlie eller vännen en tanke på att bilden skulle hittas på google av en 17 åring som skulle spendera timmar med att sönderanalysera fotot och dess egentliga innehåll.

(Givetvis finns det en risk att bilden är ifrån en mycket känd film som jag egentligen borde känna till, men inte har en aning om, men det är en helt annan historia.)
//Emil.

Romantiserande.

Jag tror att jag är en sådan där person som är alldeles för bra på att romantisera saker och ting... Jag har fått för mig att förr i tiden var saker och ting mycket roligare eftersom på alla filmer en ser så är alla så snyggt retro och läser smarta böcker och säger smarta saker. Just nu, exempelvis, är jag totalt inne i min dröm att vara bög på 50-60-talet. Så snyggt, så romantiskt, så fantastiskt, så queert!

Det jag dock inte tänker på är homofobin, hatet mot oliktänkande, de ännu tydligare normerna och rädslan för att bli fasttagen samt sjukdomsstämplarna. Under den tiden hade jag förmodligen inte alls varit så glad, inte alls så pepp på livet. Kom igen, rullstolsburen transperson med det tagna namnet Emil låter inte helt utopiskt under den tiden.

Nej, jag borde nog vara glad över att året är 2011 och att jag enligt lag ska vara fri att tänka hur jag vill, tala hur jag vill, klä mig hur jag vill och älska hur jag vill. Jag har ju faktiskt inte gått miste om någonting, egentligen. Böckerna finns kvar, stilen går att ta sig an, kläderna går typ att hitta och musiken finns på youtube. Idag, 2011, har rullarna el också, det är ju ett plus!

Men ändå, dessa bilder...
//Emil.