I helgen har jag sett ytterligare en film, nämligen "ingen mindre än" Sofia Coppolas senaste: "Somewhere". Anledningen till att jag gjorde situationstecken på ingen mindre än var för att filmen faktiskt var något av en besvikelse... Jag hade velat kunna skriva att den levde upp till samma standard som "Marie Antoinette" och "Lost in Translation", men skrev jag det så skulle det vara något av ett ljug från min sida... Tyvärr.
Filmen handlar om en snubbe vars liv består av fest och brudar och ännu lite mera fest och brudar. Så fortsätter det enda tills den dagen då hans dotter Cleo kommer för att stanna några veckor över sommaren. Cleo lever oftast med sin mamma, men nu behöver mamman ett break så därför får hon flytta in hos sin pappa ett tag. Pappan behöver dock fortsätta jobba (han är en känd skådespelare) så Cleo får följa med honom till bland annat Italien osv..
Coppola brukar vara grym på att förmedla historier och sinnesstämningar bara genom korta sekvenser så en film regisserad av henne är som en jättestor karamell som man kan njuta av om och om och om igen. Dock är inte det något som går att säga om "Somewhere". Historien fortlöper i en alldeles för långsam takt, man kommer liksom på sig själv med att sitta och fundera ut morgondagens outfit samt hur man egentligen skulle beskriva ordet "sekundär" för någon som inte hört det tidigare allt medan minuterna sakta tickar framåt på DVD:ns display. Historien är jättebra och skådespelarna likaså. Även fotot är fint och den lilla filmmusiken som är med är fin den också, men helhetsintrycket blir tyvärr bara fel. Och slutet! Nej, don't see!
//Emil.
