Ful.

Det går inte. Jag kan inte ta mig hemifrån idag. Det går inte.

Det går inte att gå utanför lägenheten, även om vädret är fint. Det går inte för att jag kan inte vara fin med det. Om inte jag känner att jag kan glänsa för mig själv så kan jag inte gå ut. Idag är helt enkelt inte en glans-dag, som så många andra dagar.

Det är jättejobbigt att allt hänger på hur jag ser ut. Tro inte att jag bryr mig om hur andra uppfattar mig, jag kunde nämligen inte bry mig mindre. Jag känner mig bara grymt ful, alltså inte till grunden utan bara i mig själv. Idag är en äckeldag, Emil är äcklig. Jag sitter inte och gråter, det är alltså inga niagara-fall här hemma, men det kan bero på att jag faktiskt inte vill känna efter. Jag vill mest bara konstatera att idag är en ful dag och under fula dagar så spelar det ingen roll vilken hatt en sätter på huvudet eller att en har rosa hjärtformade solglasögon som skymmer ögonen. Jag har ingen identitet utan kläder och kläder som jag kan ha på mig utanför lägenheten just nu finns det inga. Jag vill så bli 25 just nu, så jag slipper det här helvetet! Jag är så grymt ful, grymt äcklig, grymt svag för mig själv just nu. Det finns liksom inget att göra åt det, det är bara så det är. Ärligt talat så tror jag inte ens det hade hjälpt att bo i en regnbågsvärld som är helt könlös just nu. Äckelhumöret är här och det har kommit för att stanna, åtminstone ett tag.

Det är alldeles för jobbigt att göra mig mindre äcklig idag också, jag skulle inte klara det. Det är alldeles för jobbigt att hoppa in i duschen, sedan sminka sig, sedan fixa håret, välja kläder, gå ut för att inte göra någonting, komma hem och byta tillbaka till mjukisar igen, plugga histora osv. Varför ens försöka göra sig fin? Idag är en "hej, jag vill dra täcket över huvudet dag". Någon som har lust att komma och dra det över mitt huvud åt mig? Nej, trodde inte det.

Apa på världen.

//Emil