Idag har varit en ganska händelserik dag, eller ganska mycket fläng i varje fall. Jag kom först instormandes i Hörsalen på Pride House någon minut över tolv för att lyssna på "Hur bemöter vi Sverigedemokraterna?" där bland annat Gudrun Shyman var med. Den kvinnan är det fett med stål i, hon är så jävla cool! Hon gjorde reklam för Fi hela tiden, nice! :D En grej om det föredraget bara: vad är det med alla dessa päron som envisas med att ta med sina barn in på sådana grejor?! Tur att det var en tant som sa till, inte för att det blev bättre, men i alla fall.

Efter det så drog jag till Butterix och köpte en mustash tills på lördag. Det var ett assvårt val, men efter mycket om och men så tror jag på den det blev till slut. Ni får se på bilder sedan. ^^

Efter det så drog jag hem och softade ett tag för att sedan dra tillbaka till Pride House för att lyssna på författarsamtalet med Eli Levén. Det var väldigt intressant... Känner inte att jag kan skriva så mycket om det pga. vissa anledningar, så ni får väl höra av er om ni är intresserade.

//Emil, Emm~

Handslag, famntag, klapp OCH kyss!

Trodde jag skulle sitta vid datorn i bara någon minut, det blev istället några timmar. Det blir väl så när en sitter och hittar information om trans och helt plötsligt känner på riktigt att jag kanske också finns här. Jag kanske finns och får ta plats, får säga att mitt pronomen är hen men ändå ibland referera till mig själv som tjej för att min plats på könskartan är luddig. Får känna ett behov av att försäkra sig om att den nya fina jackan jag nyss köpt inte är tjejig, trots att jag älskar den så mycket att jag inte borde bry mig om vad någon annan tycker. Det kanske faktiskt till och med är tillåtet för mig att gå och titta på bhar och tråna efter söta klänningar för vad rör det andra om jag klär mig som en cistjej men heter något som vanligtvis endast ciskillar heter? Jag älskar mig själv, om så bara ibland, så jag tycker jag är värd allt det här. Jag är värd en respekt. Jag är värd ett handlag istället för en klapp på armen. Tala till mig och stoppa upp könen i något hål som sitter illa till. Om tvåkönsmodellen är den enda rätta så är jag gärna fel, jag och så många andra. Att bli glad när folk tvekar på ens kön väcker dubbla känslor och tankegångar, men just nu vill jag bara vara glad för jag tror att det var mitt födelsenamn som bibliotikarien rynkade på ögonbrynen åt. Jag vill tro att jag i hennes ögon var svårbestämd på genuskartan, så nu tror jag det. Låt kön bli den lek, den maskerad, som det faktiskt är och skit i resten. Låt barnen ha föräldrar och inte mammor och pappor och låt föräldrarna ha barn och inte döttrar och söner. Gör en japan och använd inte pronomen, gör något!

//Emil.

Inget Pride för mig idag, så mer om just det imorgon. Jag har nämligen haft fullt upp med att skola in ny assistent (ni som är brukare och läser detta fattar nog vad jag menar med att det tar på krafterna) och göra massa annat. En del har jag faktiskt hunnit med, som att låna boken Kräklek av Åsa Ericsdotter på Stadsbiblioteket och dricka en melonmilkshake, så dagen har hittills varit mycket bra.

Just nu är det dock lite mindre bra, jag har typ yttepytte lite ångest i miniformat. Det går över, det vet jag, men det är ändå jävligt jobbigt. Jag känner mig liksom otillräcklig, otillräcklig för min ålder och för mig själv. Kanske är det just sådant här som en ska undvika att skriva på sin blogg, men wtf, jag orkar inte bete mig som en annan förståndig! Det känns liksom som att jag är för tillbakadragen och tråkig, att det är därför jag inte har 150000personer kring mig hela tiden. Hur mycket jag än försöker så gillar jag liksom inte riktigt sammanhang där det är hög volym och många människor, det är inte kul. Jag får bara ångest och blir frustrerad av det, om inte under så efteråt. (Självklart finns det vissa undantag, känner bara att jag måste påpeka det.) Jag vill helst av allt bara sitta vid ett bord med ett gäng riktigt fina personer och prata om allt möjligt, typ livet, politik, skrivande, böcker, med mera. Jag föredrar det framför i princip allt annat. Det är dock inte riktigt okej att känna så, känns det som. Du måste liksom hela tiden vara on och aktiv, speciellt eftersom du bara är 17, känns det som att alla tycker. Folk fattar inte hur jobbigt jag tycker det är att göra de saker som för så många andra bara är roligt och självklart. Jag vill ha paus från folket.

//En ledsen Emil.

Pride dag 2

Det blev ganska lite Pride för mig idag, kände mig lite hängig. En föreläsning hans i alla fall med och det var en om Sugar Rush (boken). Tyvärr blev det dissat av författaren själv, dålig stil att inte dyka upp, så många i publiken drog, men jag var kvar och jag kan berätta att det var riktigt bra i alla fall. Vi fick höra ett utdrag ur boken (kanske inte det bästa, eller? Jag tyckte det blev lite väl mycket tonårslitteratur över det utdraget och det stämmer ju verkligen inte alls överräns med boken som helhet!) och så var en från Normal förlag och en från Vombat förlag där och pratade om både författarens författarskap och själva boken i sig. Jättekul att lyssna på! ^^

Det är faktiskt det enda jag har att dela med mig av Pride idag, mer imorgon förhoppningsvis. En grej kan jag i och för sig skriva och det är att RFSL-Ungdom har sin fest på fredagkväll. Den verkar vara jättekul, men om inte något helt galet hinner hända så ska jag inte gå för jag känner typ ingen där och ljudvolym och jag är ingen bra kombo, jag är alldeles för otrygg i mig själv för det i min asdåliga rulle tyvärr. Men, men, det kommer flera tåg som en brukar säga. ^^'' Ni andra mellan 15-25 råder jag att gå! Det är maskeradtema med djur och det verkar skoj! :) Nu har jag gjort lite reklam för RFSL-Ungdom också, även om jag är världens mest oengagerade medlem eftersom jag inte varit på typ något hittills, haha, värdelöst! xD

Jag postar en bild på min nya fina jacka också. Visst måste en bara älska den? Tänk då också att jag ska sätta på en del HBTQ-märken, typ pins och patches och sådant, då blir den fulländad! Älskar Zaras (det var där jag köpte den) märke TRF, upptäckte det först idag men det verkar ju helt 50-tals inspirerat och ganska androgynt, fantastiskt! Jag tänker att min stil i höst/vinter ska vara en blandning av alla rockers ur Ai Yazawas stuff (då boysen, framförallt Shin) och typ club-kid-bög. Fantastiskt!

//Emil.

Min syster leker mig!

Vackert syrran, vackert!

A-skattesedlar och andra påhitt...

Jag och Banan pratade nyligen om att växa upp och flytta hemifrån och om hur många saker det är som en faktiskt inte har en aning om hur en ska göra, t.ex. hur ofta en ska byta sängkläder och hur en betalar skatt och sådant. Nu har jag kommit på en till grej som är svårt, men det behöver en inte ha flyttat hemifrån för att behöva hålla koll på, nämligen hur en beställer en A-skattesedel från Skatteverket. Jag fattade ingenting på deras hemsida (jag hade tydligen fel bank för det) så jag ringde dem och då var det sådant där trycka-siffror-svar så jag fick trycka in mitt personnummer och nu så ska tydligen det jag behöver skickas hem till mig... Flum?! Aja, det löser väl sig säkert, som allt annat. ^^'''

//En något förvirrad Emil...

dogtaggen för i år, en sjal.

Pride - måndag.

Oki, förra inlägget var kanske bara spam i vissa ögon, så här kommer istället en lite bättre(förhoppningsvis) redogörelse av första dagen på Stockholm Pride 2010. Texten får bli grön för det är samma färg som på mitt Pride-pass. :P

Okej, vart ska jag börja...? Jag kör väl i kronologisk ordning, sådär helt wild and crazy liksom. :P Dagen började då med att jag gick upp och klädde på mig världens bästa outfit som min kära banan omsorgsfullt hade valt ut åt mig. :P (Ni ser den ovan på bilderna.) Efter det gick vi upp och ut typ med detsamma. Ut för att direkt dra till Pride House (som även detta år befinner sig på Kulturhuset) och hämta ut mitt pass. Dogtagen var väldigt fin! :)

Efter det, när vi sprungit fram och tillbaka ett tag och hejjat och hojjat lite så drog vi till Wayne's för att äta frukost. Det blev en morotskaka och en coca cola för mig. (Hela kostcirkeln med grönsaker och allt möjligt bra!) Där satt vi också och kollade in programmet för att se vad vi skulle gå på och göra under dagen. Till slut blev det två föreläsningar som vi drog på, även om fyra egentligen var den planerade siffran för min dumma mage bestämde sig för att göra ont. (Den jäveln... ;P)

Så först gick vi alltså på "Att kritisera inifrån - om translitteratur" där två personer: en litteraturvetare och en teolog (?) satt och diskuterade boken Reflexer av Amanda Kerfstedt. Den är skriven 1901 och har typ precis släppts i nyutgåva och den handlar om en man som har fru och barn och som lever ett lyckligt liv där allt är frid och fröjd, men han har en hemlighet. Det är att han en timme om dagen låser in sig i sitt privata rum där ingen utom honom äga tillträde och där klär han sig i kvinnokläder. (Han är alltså en transvestis, men det ordet kom först till år 1910.) När detta kommer ut så blir han ratad av sin fru och alla blir upprörda, det intressanta är då inte bara den reaktionen utan också att han har en förklaring till sin transvestism. Hans syster dog nämligen och då, i sin saknad, så typ tar han hennes gestalt i en timme om dagen. Men nog om det för nu. (Jag måste bara berätta att en i publiken berättade att hon varit sjukskriven för transvestism, det är ju galet!)

Efter det så blev det Hallongrottan en snabbis där jag hittade BOKEN Sugar Rush, tror ni att jag är i paradiset eller vad?

Efter det så blev det ett annat föredrag, nämligen "Skamlösa flatan vs. Bitterfittan" med Mian Lodalen och Maria Sveland. Jag skrattade ihjäl mig och att återge allt vore jobbigt för mina stackars trötta pekfingrar som valsat runt ett bra tag utan socker nu så det skippar jag. Jag kan i alla fall skriva att jag instämmer med Mian och Moberg om att alla gays borde skickas till Gotland. Fan vad roligt! xD

Oki, nu ska jag äta så jag kanske orkar valsa vidare sedan, puss!

Emil, Emm.

Alla är så pridepeppa!

Jag kunde inte gjort det bättre själv trollet!

ps. bilden är från www.smatyp2.se ds.

Hemma igen~

Nu är jag så trött så att jag snart kommer att falla ihop på datorn. Varför är det alltid så att en sitter kvar vid datorn lite för länge? Jag ska seriöst sova inom 20 minuter, punkt.

Nu är jag i alla fall hemma i Stockholm igen så nu kan det äntligen bli lite text på den här bloggen igen. Som ni har längtat! ;) Som jag har längtat! :D

Trots att jag pratar om text så tänker jag faktiskt inte skriva mycket alls här nu utan istället blir det några bilder från min fantastiska modestil, hahaha~ Ja, jag vet, jag är en fullfjädrad narcissist, men det är något jag är stolt över så det så! ;D

Puss alla glada (gays)

Emil~

ps. Ser ni hur kreativ jag är som skriver och har mig? Var imponerade! En annan sak som ni också borde bli imponerade av är mina nymålade naglar. Det kan vara lite svårt att se men åtta av dem är svarta (med glitter givetvis) medan långfingret samt pekfingret på vänster hand är målade som regnbågsflaggor. Perfekt! ds.

börjar nu på den tredje boken i serien. Mys!

Jag och min bästa kompis!

cupcake tastes like violence~

helt inne i Lottas 60-tals värld!

cupcake!

kiddo~

å du älskade sommarläsk!

behöver ingen smagemenskap. Fan heller!

jag känner mig nästan naken inför er...

fikapaus~

En grönrandig glob med rött innehåll...

Sitter nu förtillfället ute på altanen här på Gotland. Det är väldigt varmt och skönt, men den riktiga anledningen till att jag sitter just här är nog framförallt på grund av täckningen. Det är få ställen som det faktiskt är möjligt att få ett riktigt bra internet här vid detta hus, så när en väl hittat en plats där det funkar någorlunda vill en inte släppa taget om den platsen alls!

En grej som slog mig, så här nu när det är sommar och allt, är fenomenet vattenmelon! Alla typ älskar den frukten, den är sjukt känd och alla förknippar den med sommar. I Japan så anses det som en otroligt fin gåva att ge när en ska hem till någon och det är något som typ alla japaner vill ha. Det är liksom en lyx som en bara unnar sig under sommartider. Vattenmeloner är ju också kända på andra sätt, världen över. De äts i alla möjliga former av media, de trycks som motiv och mönster på kläder, tyger överlag och saker, det görs leksaker och pennor och alla möjliga grejor i form av vattenmeloner och det finns godis och drickor och sådant med den frukten som smaktillsättning. Jag hatar äkta vattenmelon! Den ser helt fantastiskt god ut, men smaken och lukten är näst intill motbjudande. Dock är allt annat som har med den frukten att göra jättenice enligt mig, godsedjur, godis, you name it! Konstigt det där...

//Emil, Emm~

ps. Nu när jag på allvar kommer in i sådanna här meloniga tankar så slår det mig att mycket kopplas till just det fruktsläcktet... Sommar, bröst, drinkar, massa saker!

sitter på ett kafé och njuter av civilisationen...

mitt hem här på landet.

Gotland.

Tjena fan.

Det var ett tag sedan... Jag tänkte bara uppdatera för att vissa där ute i cyberspejs kanske tror att jag är död, eller ännu värre svikit dem. Det vill jag självklart förhindra. Därför tänkte jag säga att jag fortfarande lever, till skillnad från internet här på landet. För tillfället så sitter jag i Visby på ett kafé och snor deras uppkoppling. Jag lovar er att efter den 25:e juli, dvs. om ungefär 23 dagar, då Pride-veckan börjar så kommer jag vara back on track igen. Då blir det bloggande för fulla muggar! Hoppas ni inte ger upp på mig utan kommer tillbaka och läser då. Jag ska givetvis försöka uppdatera lite där i mellan åt också, för att klara mig utan mitt Sweet Mutant Alternative i 23 dagar vet jag inte ens om det i praktiken vore möjligt.

Puss!

//Emil, Emm.

ps. Detta inlägg var ju inte särskilt spännande alls, så för att i alla fall göra det hela lite roligare (om möjligt) så kan jag berätta att jag utnyttjar den internetlösa tiden här på Gotland så mycket det bara går genom att läsa massvis av böcker. Förtillfället så är jag inne i "Kafka på Stranden" av Haruki Murakami. Riktigt bra! Innan den så var det "APM" av Maria-Pia Boetius och Maria L(någonting, jag vet att jag inte kan stava och jag använder en mac så jag kan inte heller öppna en ny flik och leta upp namnen på google. Attans!) och "Eldar och Is" av Birgitta Stenberg. Någongång ska jag försöka uppdatera mer om dem för de är absolut värda att skriva om. Mycket! ds.