SMA-skit.

Varning: ("trigger warning") I detta inlägg så kan det förekomma ganska mycket angst-inspirerat skit och som jag vet att du vet, men jag säger det endå, så om du är min assistent och läser detta så vill jag att du ska veta att det på INTET SÄTT berör dig!!!



Idag, eller ikväll rättare sagt, så är det skit. Jag hade hela dagen sätt fram emot att gå på Transit-grejen, men så blev det som det blev och jag fick vara hemma istället. Jag hade ett litet nervsammanbrott i skolan över det, men nu när jag fått få ur mig allt så känns det bättre. Det är sådana här grejer som gör SMA till en jävla skit grej! Jag blir liksom beroende av andra personer för att kunna göra allt som andra kan göra helt utan att någon annan behöver veta av det. Jag kan ju liksom inte ta med mina päron på trans-grejer, med tanke på att jag inte är riktigt genomtalat ute med det för alla ännu... (Hej mamma och pappa om ni skulle läsa detta, jag är trans.) Att behöva assistans är det värsta med SMA, att liksom inte kunna göra allt själv och bli hemma om någon är sjuk. Det är så oerhört motigt att ringa en bästa vän och fråga om den kan jobba, även om den jobbat som ass hos mig innan, även om all tid tillsammans är kul typ. (Om du läser detta: tack för att du var och ÄR fin!) Jag har ingen önskan om att ställa mig upp och springa ett maratonlopp, men att kunna gå på saker utan att vara beroende av andra hade varit trevligt. Det är väl lite därför jag hatar inställningen att en ska "kämpa" mot sin SMA, det kan inte direkt bli "bättre" så ge upp för fan och acceptera läget istället! Det är mycket rullstolsgrejer på G nu, fy fan! Jag ska skriva lite mer rullegrejs på torsdag så om du blir depp och opepp på rullesnack (för att du själv är rullstolsburen och inte håller med mig) så ska du ignorera det inlägget. Jag kan döpa det till något som kopplas till rullar, så du vet vad du ska hoppa över.



En enda positiv grej med att inte gått på Transit idag finns faktiskt och det är att jag nu vet hur viktigt det är att kunna prata trans med någon. Jag är varken tjej eller kille och jag vet nu att jag inte är i en period, jag har hittat mig själv! Denna dagen kommer nog alltid vara med mig därför... (Det är svårt att förklara, men jag kan säga att det kommer bli ännu en "Dansens Hus"-dag av denna.) Nu måste jag bara komma ut för alla...! :/



//Emil.



ps. Läs inte 1984 när du är depp, för det gör dig knappast gladare liksom. ds.