Ensam...

Idag är ingen fin dag. Ingen rolig dag. Ingen kreativ och spännande dag som jag kommer le åt hela nästa vecka. Idag är tvärtom en ganska ful och tråkig och händelselös dag. En dag med för mycket förväntningar som bara ledde till Anthony & the Jonssons på högsta i mitt rum för att på så sätt försöka göra känslan av ensamhet lite mindre och lite mer greppbar.

Jag vill ställa mig upp och springa iväg i en kropp som passar mig. En lång, lite spinkig, jävligt androgyn kropp. Jag vill springa fram till en spegel och se att jag är i behov av att raka mig, men att jag skiter i det och istället gör en grej av skäggstråna från i förrgår. Jag vill att Cheap Monday-jeansen ska vara tajta redan när jag köpt dem och jag vill ha rutor under skjortan.

Spegeln kommer jag lämna för jag kommer ha brottom. Brottom ut till alla andra som är som jag. Folk med T-skägg och erfarna blickar. Folk med léenden som jag vet är äkta för att de är äkta, de är vi. Ett sammanhang som går att leva och att sova i. Varma människor att omfamna och bli omfamnad av. Tårar som torkas. Folk att säga kiwi till. Folk som är det nya av den som var.

Jag vill somna i famnar i natt.
//Emil.