Stress~

I skolan har vi precis haft en föreläsning om stress. Den fick mig att bli sjukt känslosam och jag mådde/mår skitdåligt nu efteråt bara för att hon som pratade tog upp massor ut av saker som jag känner...

Det finns hela tiden en enorm stress i vårt samhälle. Stressen grundar sig i den norm som säger att vi ska vara på ett visst sätt och se ut på ett visst sätt och tycka vissa specifika saker. Passar du alltså inte in i den normen, så uppstår stress. Min skolsköterska (det var hon som pratade) sa en otroligt bra grej och det var att istället för att (t.ex.) tycka att en är dålig för att en inte får tillräckligt bra betyg eller vad vet jag, så ska en försöka se det som (om en är stressad och mår dåligt) att det är otroligt starkt att en överhuvud taget klarar av att vara i skolan just nu med tanke på ens nuvariga förutsättningar. Det där blev ganska taget ur sitt sammanhang nu, men för mig så stämmer det otroligt bra. Med tanke på vissa omständigheter så borde jag ibland vara imponerad över att jag överhuvud taget lyckas ta mig ur sängen på mornarna.

//Emil.

ps. Jag är inte deprimerad eller så, så att ni vet, det är bara så otroligt mycket i mitt liv som jag måste ta tag i just nu. Allt jag behöver är en, ganska lång, paus... ds.