Nyårsafton

Detta är min look för ikväll. Allt syns inte på bild, men jag kan säga att det är för mycket av allt plus lite 20-talsinspirerat. Peppt! Nu är det finmiddag och massvis av champagne som väntas! Gott nytt år!

En X- och en Y-axel

Så fort X hade kommit in i rummet hade hon tittat åt alla håll för att se om det möjligtvis kunde vara så att det fanns en mistel hängandes i taket. Då ingen syntes till lade hon också märke till att till synes alla julatteraljer tycktes vara undanplockade. Istället glittrade hela lokalen och var pyntad till det extrema för att påminna gästerna om att det var det nya året som de alla var här för att fira in. Som om man skulle kunna glömma.

Året hade i Xs mening varit bra. Något struligt kanske, men inte over the topp - varken åt det ena eller det andra hållet. Hon och Y hade pratat om det lite på vägen till festen och båda hade kommit överrens om att 2011 inte varit ett slöseri med tid, men samtidigt att de båda två ändå var helt och fullt beredda på att gå vidare.

Festen var överfylld av människor. Med överfylld menas fylld till bredden. Alltså så pass fylld att sisådär en tre-fyra-åtta stycken trängdes på balkongen för att få luft. Efter en snabb överslagsräkning kom X fram till att det måste befinna sig åtminstone ett fyrtiotal människor i rummet, men att gästsumman överlag borde ligga på åtminstonde de dryga femtio. Kanske inte exakt vad Y haft i tanke då hon sagt att hon ville fira nyår lugnt och utan ståhej.

Klockan började närma sig halv tolv. Båda två hade fått i sig för mycket att dricka. X försökte få med Y ut på dansgolvet, eller åtminstonde vid sidan av det. Hon visste redan från början att det inte egentligen var någon idé. Förvåningen blev därför stor då Y inte visade någon avighet mot idén alls utan, helt villigt, följde med X. X fick med ens kalla fötter. Började försöka bortförklara det hela. Y skrattade bara, tog Xs glas ur handen från henne och tryckte henne sedan ut mot sidan av dansgolvet. Paniken. Den lade sig dock ganska fort eftersom att de två personerna, musiken till trots, lutade varandras pannor mot den andras och skrattade allt medan de rörde sig i en stilla rörelse. De räknade in en fjärdedels takt av den egentliga rytmen och lät kropparna röra sig utefter varje förstaslag.

Någon meter bort hade festvärden stängt av musiken och grabbat taget om en mikrofon.

10! Dansen upphörde. Ys hand på Xs midja vilade dock kvar. X lät ännu sina händer vila om Ys axlar.

9! X tog ett något fastare grepp om Y. Hon kände Ys mörkgröna silkestyg under sina handflator.

8! Y ler bortåt och X undrar vad åt. Fortsätter att undra enda tills då Y vänder på sitt huvud så att deras ögon möts och X förstår att det måste ha något med henne att göra.

7! Y tänker att hon nu har bestämt sig. Att det är nu det gäller.

6! X önskar av hela sitt hjärta - nej, av hela sin fysiska och psykiska existens - att hon kunde.

5! Ys leende blir allt större. X ler hon också, om än något mer ängsligt.

4! Xs och Ys huvuden kommer allt närmare varandra.

3! Y blundar, lutar sig framåt.

2! X blundar, vågar inte röra på sig.

1! X öppnar ögonen igen, konstaterar under loppet av en mikrosekund att Ys huvud nu är väldigt, väldigt nära.

GOTT NYTT ÅR!!!!!!!! De möts i en kyss och även om alla tankar nu snurrar med en någonsin kan X inte låta bli att undra om detta var början på ett nytt år eller slutet på ett gammalt. Hon tänker att sedan ska hon önska att det var båda i den perfekta kombon. Just nu är nämligen allt hon ska koncentrera sig på att kyssa världens vackraste, finaste tjej och ta in vartenda korn av det för att sedan kunna förvara det nära till hands i sin minnesbank. Gott nytt år X, tänker X allt medan hon känner smaken av champagne och choklad från Ys tunga mellan sina rader av tänder.

The Girl with the Dragon Tattoo HD Trailer - David Fincher Version

Åter en liten tanke om en film, nu den vid namn "The Girl with the Dragon Tattoo" av David Fincher. (Som förövrigt även den bygger på en bok, men det kanske typ mer eller mindre hela världen har full koll på vid det här laget.)

Egentligen är inte alls detta en film i min smak. Jag gillar varken denna typen av film eller bok, då det endast gör mig deprimerad och mer eller mindre less på livet (typ). Dock måste jag säga att något ändå fått mig att ta mig igenom alla de tre svenska filmatiseringarna samt att peppa på familjen att vi allihopa skulle se den på bio. (Nu får jag det att låta som om jag tvingade alla att följa med mig, men egentligen var det ju inte jag som köpte biljetterna, hehe.) Filmen är ganska lång (två och en halv timme), men ändå upplevde jag den inte som svår att ta sig igenom. Jag var förberedd på att den amerikanska versionen skulle vara mycket råare än den svenska, men så var inte alls fallet. Filmen var givetvis rå, men jag upplever den svenska betydligt tuffare och mer verklighetstrogen faktistk. Daniel Craig som Mikael Blomkvist tycker jag var i toppklass, dock hade jag svårt att tänka bort en James Bondkaraktär så fort han tittade lite extra hårt någonstans i intet. Rooney Mara är ju en helt fantastisk karaktärsskådespelare hon också, verkligen all cred till henne, men ändå kändes Noomi Rapace som hon har bättre förutsättningar för att spela en Lisbeth Salanderroll. Hmm... Jag tror nog att det som egentligen gjorde filmen sevärd var det faktum att det är en Hollywoodfilm producerad i Sverige och det faktum att det är kul att höra välkända amerikanska skådespelare slänga runt med svenska, bara sådär.

Se den, men se de svenska versionerna om det är en bokenlig film du letar efter.
//Emm.

ps. Bara en liten fundering om Lisbeth Salander och en kommentar som Rooney Mara sa om henne. Mara uttalade sig för något tag sedan med att säga att Lisbeth inte är feminist. Något jag tyckte var väldigt intressant att tänka på då Lisbeths karaktär verkar blivit mer eller mindre idoliserad som kvinnosakskvinna. Jag håller med Mara då Lisbeth inte alls har tid till politik, utan helt måste lägga allt sitt fokus på typ överlevnad. Spännande att hon blir en politisk symbol utan att ens ha för avsikt att vara politisk. Hon som så mycket annat. ds.

Submarine

Subramrine. En film gjord efter en bok. En väldigt fin film faktiskt. Den handlar om Oliver Tate som är yngre än femton (jag skulle typ gissa på fjorton och ett halvt). Han försöker göra två saker, nämligen få sina föräldrars äktenskap att fungera samt att få det att fungera mellan honom själv och en tjej ur sin klass vid namn Jordana. Jordana är i min mening ganska läskig... Jag gillade inte hennes karaktär alls. Däremot gillade jag båda Olivers föräldrar samt honom själv.

Filmen var lika lång som en vanlig Disneyfilm (ungefär) och innehöll tusentals fina saker. Fyra exempel på godbitar:
- I slutet av filmen tänker Oliver att han vill kunna lämna in en lapp till sin lärare skriven av hans pappa där det står att han bör få giltig frånvaro från skolan ty hans lilla hjärta har blivit krossat. En tanke jag tror nästan varenda kotte tänkt åtminstone två gånger under högstadiet och/eller gymnasiet.
- De tre anledningarna till varför Oliver och Jordana bör ha sex som Oliver skriver på sin högra hand med en röd penna.
- Olivers pappa då han fått reda på att Oliver fått en flickvän.
- Hela Olivers rum samt symboliken i att han flyter runt på sin säng i ett öppet hav då han fått hjärtat krossat.

Ett livet filmtips från min sida bara.
//Kvasiintellektuella nördEmm.

Mitt lilla projekt.

Jag retar dig lite. Försöker anspela på sex och så vidare. Jag biter mig själv i tungan men öppnar sedan munnen något för att tillåta mig själv småle. Jag tror någonstans att jag har dig på kroken.

I mitt huvud ser jag hur du sitter på din säng. Leendes, kanske lite röd om kinderna. Bitandes i läppen. Plötsligt kanske du ställer dig upp, går fram mot spegeln och tittar dig däri. Ser din egna spegelbild stirra tillbaka på dig. Slutar då höra av dig. Antingen så kan du inte se dig i spegeln för att det ger dig ångest, eller så kan du se på dig själv då ingen annan är där. Eller, vilket kan vara något av min största farhåga, så kan du se dig själv framför spegeln dygnet runt, men däremot känna ett ständigt behov för att blunda för mig. Så får det bara inte vara...

Jag mår lite bättre nu. Känner mig mer pepp och manad, mindre sårbar just gällande detta. Kanske ska jag börja hänga på biblioteket lite igen. Låna hem boktravar och forska på internet. Skriva en lång sammanställning i min Moleskine. Göra en analys och sedan prydligt anteckna ned varje detalj för mitt utförande. Du har kommit att bli mitt lilla privata projekt, vare sig du vill det eller inte. (Du har också kommit att utgöra ett betydligt mer spännande verk, men det är i sig en helt annan historia.)

Come on, kämpetorsk!

Val som bottnar i någonslags osäkerhet är sällan bra val. Val som bottnar i osäkerhet och dessutom innefattar något som skulle kunna komma att bli till något självdestruktivt är definitivt inte bra. Val som bottnar i osäkerhet, innefattar något som skulle kunna komma att bli till något självdestruktivt och utöver det också har att göra med en stress och en känsla av att något måste bli överstökat är inte bara inte bra utan också riktigt jävla idiotiskt. Och ändå. Alla dessa - tillsynes självklara - val som man inte kan fatta ett beslut kring.

Saker går upp och ned, jag är ju trots allt arton. Ena sekunden är jag peppast i Vasastan, upplever att livet leker och vill inget hellre än att fortsätta som jag gör. Andra stunder vill jag bara dra ett täcke över huvudet alternativt försvinna till Bahamas. Dessa stunder läser jag en bok om hur nördar och gymnasiefreaks ska komma att ta över världen eller googlar "Steven Hawkins". Då känns allt lite bättre. Speciellt det sistnämnda. Man ska inte ha bråttom, inte för bråttom i alla fall. Det finns en anledning till att talesättet "tålamod är en dygd" faktiskt existerar. Jag är inte självdestruktiv och let's face it: jag gör inte dumma och självdestruktiva val om jag inte har en piska av normer och gymnasieklasser i ryggen. Jag heter Emm. Jag är arton. Jag bor i Stockholm och går i trean på gymnasiet. Jag är nörd. Jag är tönt. Jag är inte jätteball. Men: (dadadadam!!!) Jag har ett färdigskrivet utkast på en bok i min dator, en bok som är helt klar i april. Jag är också jäkligt smart och har SMA (Sweet Mutant Alternative) vilket gör mig typ ännu smartare. Jag läser apmycket vilket gör att jag hela tiden lär mig saker och jag kommer en vacker dag tala flytande japanska. Titta på Steven Hawkins, duh. He may've been nothing in High School, meeeeeen nu bah *katching* hej jag är CP och battlar med Einstein! (Jag är inte CP och lär inte battla med Einstein, men jag har SMA och kanske battlar med Hemmingway en vacker dag, vem vet?)

//Emm.

Sherlock Holmes

Ni som följer min Twitter eller oavsiktligt slagit ett titt på den igår vet att jag fått en crush på filmatiseringarna av Sherlock Holmes (dem med Jude Law och Robert Downey Jr.). Jag kommer inte skriva en stor recension av filmerna här och nu, men däremot vill jag tipsa alla nördar om dem. Det härligaste med dessa filmer är att de är smarta, roliga och otroligt snyggt gjorda. Böckerna är ju även dem jättebra (det faktum att Holmes är lika galen som han är genialiskt gör ju att jag faller pladask) och därför är det lätt att man stället sig kritisk till en filmatisering. Jag vill dock ändå belysa att Robert Downey Jr. som en smått hysterisk, vetenskapligt orienterad detektiv gör en fantastiskt skådespelarinsats! Verkligen! Alla andra är också super och jag kan se dessa filmer om och om och om igen för hela tiden upptäcker man något nytt. (Sedan är ju jag så pass geeky att jag redan från början vill överlista filmerna och hitta alla små tecken i miniskala enbart för att få känna mig smart.) Sherlock är nog något av min nya idol just nu, allt jag vill är att ha en film nummer tre!

En japansk tomte att bygga ihop

Jag är en sådan där person som älskar pyssel jag! Fantastiskt! Igår fick vår familj en present av Charles i form av en ihopbyggbar tomte från Muji. I tre steg får ni nu följa detta projekt:

Inpacketerat, älskar de japanska tecknena! (Mest för att jag kunde läsa dem också.)

Alla delar utlagda.

Tomten ihopbyggd, poserandes med min nästan urdruckna kaffekopp. Vackert!

Julafton

God jul alla!! :D Vi har redan börjat fira här hemma då syrrans pojkvän varit här och vi bytt presenter. (Jag fick ett väldigt hipstrigt iPhonefodral iform av ett lila kassettband. Han fick en rutig slips.) Sedan har vi ju en tradition av julstrumpa på morgonen här hemma. I den fick jag dels en liten hjärtljusslinga samt två tidningar som blir bevis på att jag hör hemma på KTH, nämligen:

Givetvis blev jag otroligt peppglad!
Slutar här för nu.
Kram!
//Emm.

A very merry, extraordinary Christmas!

Någonstans har jag en dröm som ska bli precis just såhär. (Såhär som på bilden alltså.) Det vore så fantastiskt fint att vara på någon glittrande julfest och byta presenter med världens finaste person och att hon bara helt plötsligt lutar sig framåt för att ge mig en kyss. Dock skulle jag inte bli lika chockad som personen på bilden utan snarare kyssa tillbaka och typ ha tårar rinnandes nedför kinderna mina. Eller det beror ju på vem personen ifråga var såklart...

Idag har varit en väldigt fin dag, i all sin enkelhet. Jag har nördat en del, vilket alltid är härligt, och bytt julklappar med Niklas. Han fick boken "The Boat" av mig av Nam Le och jag fick väääärldens finaste present av honom. (Världen är ingen underdrift då paketet var magnifikt, men jag mitt dumhuvud fotade det såklart inte.) I paketet var det en låda, och i den massvis av tidningspapper, och under det ett paket. I det paketet var det en bok, nämligen Christopher Isherwoods "Christopher and His Kind", som jag sett filmatiseringen av typ tusentals gånger, men aldrig lyckats få tag i. Niklas köpte ett exemplar till sig själv också så nu kan vi bli kära i Isherwoods prosalyrik tillsammans. (För er som inte visste det så är Isherwood, Murakami och Capote tre av mina bästa författare. Pullman också!)

GOD JUL ALLIHOP! (Om vi inte hörs tidigare.)

//Emm.

Min första engångshipstamatic framkallad!

Tillbaka till framtiden - engångskameran

Åh, detta med att förvandla retrosaker till något nytt via sin iPhone diggar jag skarpt. Speciellt i kombinationen med Hipstamatic. Då har det lyckats, det kan ju liksom inte bli annat än toppenbra!

Det nya heta nu är något vid namn Hipstamatic Disposable. Det är alltså som en gammal hedlig engångskamera, så man har 23 bilder på sig och man kan inte se dem förrän alla är tagna. Den är också tydligen fullt kompatibel att koppla upp med andra då det går att ta slut på fotona i kameran via två iPhones samtidigt. (Man kan alltså dela på en kamera med sin kompis/sina kompisar.) Exakt hur har jag dock ännu inte luskat ut då jag är den enda som använder mig av kameran för tillfället. (Av dem jag hänger med.) Det ska bli otroligt spännande att få se filmrullen sedan och tanken är att ta slut på den imorgon, men då jag hela tiden tar mina foton med vanliga Hipstamatic för att kunna använda mig av dem direkt får vi se om planen går av stapeln...

//Emm.

Jul!

Det börjar verkligen märkas att det snart är jul. Överallt är det mer eller mindre julstämning och jag satt igår och rimmade på paketen jag ska ge, det gick inte särskilt bra, men ändå!

Imorgon ska vi på julbord och på onsdag ska jag träffa Mönni. Sedan är det bara några dagar kvar innan julafton. Jippi!!

Bästa firandet av syrran med god fiskbuffé

Salsas, såser, pastejer och klassisk fisk - så firas världens finaste syster yster!!

En födelsedag

Idag fyller syster yster min 21 år. Året då man får dricka och rösta och ha sig i USA. (Ni som känner mig väl vet kanske att jag är en sådan som anser USA och Japan vara världens utgångspunkter, Sverige är inget annat än ett litet pluttskrutt i jämförelse liksom.) Detta firas lugnt och chill med familjen, Bronk, syrrans snubbe Andrés och min ena gudmor och hennes snubbe. Fint.

Jag minns då man var liten. Då födelsedagen (samt julafton och ibland även namnsdagar och sådana festligheter) var världens jäkla grej. Jag minns hur man inte kunde sova kvällen innan och hur hela dagen kändes mer eller mindre overklig. Lite som att befinna sig i ett sockervaddstöcken. Fint och helt galet nervöst. På senare år har det där kanske avtagit något. Det och det faktum att man inte längre får världens julstämning från och med den första december. Lite synd på ett sätt kanske, men samtidigt så är det väl antagligen en av de många saker som innefattas i att växa upp, och helt seriöst så vill jag ju inget annat än att bli "vuxen". Allra helst nu, nu, NU! Nyss!

Hur som helst: Idag fyller världens finaste syrra år. Grattis får bli avslutet på detta inlägg!

Igår mest~

Igår var det party här hemma. Syrran fyller 21 imorgon så vi förstartade lite med en hemmafest först. Jag kom på allvar fram till att jag och japanerna har något gemensamt - inga av oss är särskilt toleranta mot alkohol i överflöd. Billig fylla känner jag, det känns trevligt! Dock är det lätt hänt att känslorna tar något över handen då ett shot för mycket kommit ner i systemet. Inte så jättebra kanske, men lite kul det också ju. :P

Innan festandet igår var det dock en annan sak som hände. Min pappa hade konsert tillsammans med tre andra på Capitol, toppenbra som vanligt. :)

Idag har jag varit ute i snömodd som en annan SOR (sagan om ringen) brödraskapsmedlem för att ta mig på Ritas studentmottagning. Idag har jag också fått världens finaste julklapp av Agnes. Det är en klänning (klänning för mig, blus för andra) som är i silkigt mörklila tyg med spetsarmar. Världens bästa nyårsstass. Fint!
//Emm.
Ps. Rita Pita på en av bilderna, hon var med på konserten. Ds.

Salongsberusad nästa~

Då min finaste syster yster fyller 21 på söndag ska det idag bli lite fest här hemma. Fint! Men innan det är det konsert på Capitol som gäller, farsan ska nämligen spela. Peppt!

Jag försöker likna någonslags 80-talskaraktär som tror hen är retro à la 60-tal men inte riktigt är där. Lyckas jag?

Ikväll ska jag bli salongsberusad på diverse likörer, fint!
//Emm.

Harry Potter in 99 Seconds

Det. Bästa. Någonsin. Punkt.

Bästa gårdagen

Tidigt, tidigt igår morse vaknade jag upp för att hinna till Luciakonserten i Jakobs kyrka hållen av Kungsholmens musikgymnasium och Adolf Fredriks Musikklasser. Agnes var med och sjöng. Det kändes lite som att vara tillbaka i alltet då han framför kyrkan innan insläppet kände igen mig och trodde jag var försenad till förrepet. Det sakrala var otroligt vackert och en del av mig ville bli kristen.

Efter en frukost intagen på Wayne's i form av en kanellatte med grädde och marsmallows ringde Agnes och sa att hon hade tre timmars håltimme innan nästa gig. Vi hade inte hunnits ses alls efter kyrkan då hon haft bråttom till nästa sjungning. Vi möttes alltså upp och gick runt och nördade på stan, julkänslan var total och allt var glittrande fint. Jag hade helt glömt bort det fantastiska med Science Fiction-bokhandeln och att bara strosa runt på stan' en tisdag då det är väldigt lungt, bortsätt från unga i vita linnen och kransar/strutar samt pappkartonger uppmärkta med ordet "luciakrona". Bilden ovan är från duvor som sover på plattan under lampvärmen, det finns tusentals på oss där vi står framför dem, jag skrattar mest bara.

Innan sitt tredje gig tog Agnes en powernap på ett kafé, något jag givetvis kände mig tvungen att fota av~

Här är botten på en jättelik gran som hängde i taket på NK där det tredje giget ägde rum. Jag hängde på, som en annan VIP. Allt var så fint, även om de flesta i kören var något upprörda över att de varken fick ha levande ljus eller strutar på huvudet.

Det finns inte många mer bilder efter detta, men jag träffade i alla fall upp Rita som just kommit tillbaka till Svea för att efter det hänga med Agnes hela kvällen igen. Min gårdag var väldigt fin och jag är glad över att äntligen känna att det snart är jul, på riktigt!

Då heteronormen nått en ny dimension

Brevet min kära mamma fick idag:

"Din man fyller snart jämt! Vilken är den roligaste present du kan ge? Rätt svar: En flyglektion!
Många drömmer om att få spaka ett flygplan (åtminstone tycks de flesta män göra det!). För några lyckliga karlar går den här drömmen i uppfyllelse. T.ex. då en kärleksfull maka skänkt dem en flyglektion som födelsedagspresent. Vad tror du din man skulle säga om att få bli flygkapten för en dag?"


Jag vill nog påstå att min farsa skulle säga fet-nej, men vem är jag att döma. Han är ju trots allt en man~

//Emm som LOL:ar på sådan här härligt PK reklam.

Paradise Kiss Live Action

Paradise Kiss är från början en manga gjord av Ai Yazawa, en av mina absoluta favoritmangakas. Den handlar om en tjej som går sista året på ett prestigegymnasie samt fyra andra karaktärer som går på en designskola. Tjejen, vid namn Yukari, har hela sitt liv försökt vara bäst på allt som har med skola och betyg att göra men har det ganska trögt i skolan. Hon råkar av en slump bli upptäckt av en snubbe med visual kei - stil som hon sedan får lov att följa med till hans och hans kompisars studio. Där blir hon sedan castad som modell och kommer då in i en helt ny värld.

Varning för spoilers:

Historien i sig må låta klyschig och allmänt tonårsflamsig, men mangan är verkligen den raka motsatsen. Det är feminism, onormativa förhållanden, transpersoner, bisexualitet och i allmänhet jäkligt icke-heteronormativt. Givetvis har dock detta ändrats i filmen. Till en början kunde jag köpa vissa av förändringarna. Jag insåg själv att allt inte skulle kunna komma med och kunde därför ursäkta att de tagit bort de komplexa delarna av två av birollernas karaktärer, men då jag nått de tio sista minuterna av filmen blev min besvikelse total. De har skrivit om hela slutet så att hela berättelsen får någon slags happy-go-lucky känsla som inte alls är överensstämmande med orginalet. Paradise Kiss är ingen kärlekshistoria, men filmen har gjort om den till en. Detta stör mig något så kollosalt och jag kan inte låta bli att undra om det beror på att man ville minska Isabellas (en av karaktärerna som råkar vara mtf, alltså biologiskt kukfödd men som identifierar sig som kvinna) inflytande över historien. Det var som om man helt tog bort det faktum att George (snubben på bilden ovan) egentligen är helt ointresserad av kärlek och bara vill hålla på med sitt skapande. I filmen har man valt att göra Yukari till hans musa, medan jag i mangan tolkar det som om det är Isabella som har den rollen samt att George endast lämnar sin garderob i Yukaris ägo för att den är opraktisk att ta med sig. Man låter alltså henne neka Tokumori för att istället bli ihop med George, något som verkligen inte är trovärdigt om man utgår från orginalets kontext. Sådant som detta gör mig faktiskt lite småtokig, men jag får väl helt enkelt köpa att alla inte håller med mig om att det viktiga är den personliga utvecklingen samt strävan och sökandet efter det genuina målet utan istället sätter fokus på Hollywood-kärleken. Usch och fy och senapsgas!

//Emm.

ps. Ändå vill jag tipsa om filmen då den rent estetiskt är jäkligt snygg och man sort of vill gifta sig med flera av karaktärerna. Och för alla er nördar som gillar fina berättelser utan Hollywood-slut: läs mangan/se animen (mangan är att föredra) då ni där både får fantastiska kläder, en vacker historia och underbara karaktärer! ds.

Avslutade analyser

Jag har kommit underfund med att analys av relationer som man har gentemot andra människor bara gör en mer eller mindre olycklig. Man vet ju liksom aldrig vad den andra personen i fråga tänker, tycker och känner så när man då tillbringar timmar åt att försöka komma underfund med det så blir man ju så gott som tokig. Av just den här anledningen har jag därför nu bestämt mig för att försöka köra en "日本語の高校の生徒" (läs: japansk gymnasieelev)- grej och försöka koncentrera mig på skolarbete (läs: allt annat förutom relationer) och framtidsplaner.

Om mindre än ett halvår är jag helt färdig nu. Om mindre än ett halvår kan jag börja fatta egna val, bli fri från alla måsten och leva mitt liv som mitt liv bör levas. Jag har makten att redan nu börja förändra saker så att de ser ut som jag vill, så med hjälp av baby-steps ska jag därför äntligen börja fixa och dona med alla små partiklar av missnöje. Jag ska, som jag redan skrivit om tidigare denna vecka, börja ta tillbaka nörden och återigen låta livet bli lite insnöat. Jag känner mig klar med så mycket av det gamla nu, men istället för att önska två år av mitt liv ogjorda så ska jag bara lämna dem bakom mig. Jag ska börja bära kjol igen, men denna gång i samband med att ha som framtidsplan att bli hjärnforskare. Det ena utesluter definitivt inte det andra och ett liv som tjej funkar det också. Jag kan ju faktiskt vara en femininare version av Artie, faktiskt!

//Emm.

Saker jag anser mig behöva~

Allt från Zara, förstås!