Paradise Kiss är från början en manga gjord av Ai Yazawa, en av mina absoluta favoritmangakas. Den handlar om en tjej som går sista året på ett prestigegymnasie samt fyra andra karaktärer som går på en designskola. Tjejen, vid namn Yukari, har hela sitt liv försökt vara bäst på allt som har med skola och betyg att göra men har det ganska trögt i skolan. Hon råkar av en slump bli upptäckt av en snubbe med visual kei - stil som hon sedan får lov att följa med till hans och hans kompisars studio. Där blir hon sedan castad som modell och kommer då in i en helt ny värld.
Varning för spoilers:
Historien i sig må låta klyschig och allmänt tonårsflamsig, men mangan är verkligen den raka motsatsen. Det är feminism, onormativa förhållanden, transpersoner, bisexualitet och i allmänhet jäkligt icke-heteronormativt. Givetvis har dock detta ändrats i filmen. Till en början kunde jag köpa vissa av förändringarna. Jag insåg själv att allt inte skulle kunna komma med och kunde därför ursäkta att de tagit bort de komplexa delarna av två av birollernas karaktärer, men då jag nått de tio sista minuterna av filmen blev min besvikelse total. De har skrivit om hela slutet så att hela berättelsen får någon slags happy-go-lucky känsla som inte alls är överensstämmande med orginalet. Paradise Kiss är ingen kärlekshistoria, men filmen har gjort om den till en. Detta stör mig något så kollosalt och jag kan inte låta bli att undra om det beror på att man ville minska Isabellas (en av karaktärerna som råkar vara mtf, alltså biologiskt kukfödd men som identifierar sig som kvinna) inflytande över historien. Det var som om man helt tog bort det faktum att George (snubben på bilden ovan) egentligen är helt ointresserad av kärlek och bara vill hålla på med sitt skapande. I filmen har man valt att göra Yukari till hans musa, medan jag i mangan tolkar det som om det är Isabella som har den rollen samt att George endast lämnar sin garderob i Yukaris ägo för att den är opraktisk att ta med sig. Man låter alltså henne neka Tokumori för att istället bli ihop med George, något som verkligen inte är trovärdigt om man utgår från orginalets kontext. Sådant som detta gör mig faktiskt lite småtokig, men jag får väl helt enkelt köpa att alla inte håller med mig om att det viktiga är den personliga utvecklingen samt strävan och sökandet efter det genuina målet utan istället sätter fokus på Hollywood-kärleken. Usch och fy och senapsgas!
//Emm.
ps. Ändå vill jag tipsa om filmen då den rent estetiskt är jäkligt snygg och man sort of vill gifta sig med flera av karaktärerna. Och för alla er nördar som gillar fina berättelser utan Hollywood-slut: läs mangan/se animen (mangan är att föredra) då ni där både får fantastiska kläder, en vacker historia och underbara karaktärer! ds.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar