14/2

Igår så såg jag som sagt den senaste Glee-episoden. Den hade alla hjärtans dag som tema och var därför överdrivet gullegullig med socker och körsbär på toppen. Trevligt såhär i februarislasket. Dock så kan jag ändå tycka att hela den där alla hjärtans dag-grejen är jäkligt svår. Förra året så var den helt okej för då hade jag någon flört där som var lite extra gullig runt den dagen, året innan var också helt okej samtidigt som det var ganska jobbigt för att allt var så komplicerat. (Kan inte skriva i detalj, detta är ju trots allt en offentlig blogg.) I år så känns det hela typ fett segt. I och för sig så kan jag inte påstå att jag märkt av att det snart är den 14/2 så avsevärt mycket. Det känns som om allt har bara flytit på som vanligt och ingenstans där jag har varit har det varit tusentals hjärtdekorationer eller så. (Det kanske kommer i helgen, vad vet jag...) Dock så kan jag känna att det hela är lite bökigt för även om det bara är en kommersialistisk grej som är till för att alla företag ska tjäna mer pengar så känns det som om att en just på den dagen känner sig lite extra sårbar. Som om livet endast går ut på att hitta den där fantastiska personen och sedan bygga ett liv tillsammans. Det finns ju tusentals anledningar till varför detta inte är något jag varken behöver eller vill, men under den där dagen på året är det som om alla dem bara försvinner. Som om att en för den dagen helt plötsligt blivit en liten osäker tonåring med alldeles för mycket känslor och önskningar om att passa in och bli älskad.

Jag vill inte dissa kärleken och jag tycker nog egentligen någonstans att själva idén om en högtid som firar detta är ganska fin. Men att högtider (som allt annat) även för med sig massvis av baksidor tycker jag är synd. På måndag får en väl bara dra ett täcke över huvudet och inte slå på TVn eller radion. Jag vägrar skriva att en ska vara "stolt som singel", eller något annat klyshigt för det är inte alls det som det här handlar om. Jag tror inte på att sådana ettiketter funkar i alla lägen och jag tror inte heller på att folk med eller utan partners är lyckligare än de andra. (Ibland kan det ju faktiskt vara skitsvårt att dra gränsen mellan vad som är en partner och inte, och så vidare.)

En sak tycker jag faktiskt är riktigt fint med alla hjärtans dag och det är att det är en dag som är till för att uppmuntra (som tönt-Blaine sa igårdagens episod) folk att bekänna sin kärlek. Tänk om en vågade göra det liksom! Det hade ju varit lite ballt...~
//Emil.