Romantiserande.

Jag tror att jag är en sådan där person som är alldeles för bra på att romantisera saker och ting... Jag har fått för mig att förr i tiden var saker och ting mycket roligare eftersom på alla filmer en ser så är alla så snyggt retro och läser smarta böcker och säger smarta saker. Just nu, exempelvis, är jag totalt inne i min dröm att vara bög på 50-60-talet. Så snyggt, så romantiskt, så fantastiskt, så queert!

Det jag dock inte tänker på är homofobin, hatet mot oliktänkande, de ännu tydligare normerna och rädslan för att bli fasttagen samt sjukdomsstämplarna. Under den tiden hade jag förmodligen inte alls varit så glad, inte alls så pepp på livet. Kom igen, rullstolsburen transperson med det tagna namnet Emil låter inte helt utopiskt under den tiden.

Nej, jag borde nog vara glad över att året är 2011 och att jag enligt lag ska vara fri att tänka hur jag vill, tala hur jag vill, klä mig hur jag vill och älska hur jag vill. Jag har ju faktiskt inte gått miste om någonting, egentligen. Böckerna finns kvar, stilen går att ta sig an, kläderna går typ att hitta och musiken finns på youtube. Idag, 2011, har rullarna el också, det är ju ett plus!

Men ändå, dessa bilder...
//Emil.