Sömnparalys.

Igår kan jag ha varit med om det läskigaste någonsin. Det var något jag verkligen inte kan rekomendera någon, och ändå är det något som händer ungefär hälften av Sveriges befolkning någon gång under deras livstid. Grejen var den att jag utsattes för en sömnparalys. Det är absolut ingenting farligt, men det gör att man är i vaket tillstånd i huvudet men inte i resten av ens fysiska kropp. Det innebär alltså att du är oförmögen att tala eller röra dig, till om med öppna ögonen!, men det går över efter en stund eller vid beröring. Det var bland det vidrigaste jag någonsin varit med om i hela mitt liv och jag trodde på fullaste allvar att jag aldrig mer skulle våga somna igen. Nu har jag dock läst på en del om det (som tur är så är jag så nördig att jag i min sömnparalys kunde tänka att det förmodligen var så att min kropp ännu inte vaknat och att allt jag skulle göra var att koncentrera mig på att få upp munnen) och insett att det är något vanligt och endast brukar ske periodvis (exempelvis i perioder av ångest och/eller stress) och att stor ångest är vanligt så att det därför är mycket viktigt att öka sin vetskap om detta. Men fortfarande, jag har faktiskt aldrig varit med om något vidrigare. Fortfarande får jag stor ångest när jag tänker på det och jag tänker att jag kanske bör uppsöka en läkare eller något imorgon och diskutera saken, allt för att få lite hjälp för detta är inte riktigt mänskligt...

//Emil.